fredag 22 december 2017

Allt det du säger att du inte är, är det du har tryckt undan



Allt det du säger att du inte är, som du skulle skämmas över att erkänna att du var, är sådant som du inte är medveten om att du har tryckt undan inom dig, och det kommer att komma upp bland annat i människor som beter sig exakt så som du inte identifierar dig med eller att de säger att du är dessa negativa (i dina ögon) beteenden och som du vägrar identifiera dig med, av skam, skuld, rädsla, sorg, känsla av att vara oälskad.

Jag har på sistone fått upp en bild av mig att jag är cynisk, men jag vägrar identifiera mig med den och säger att jag älskar alla människor att jag aldrig är ironisk eller oseriös. En del kallar mig idiot och en del kallar mig för oambitiös och oseriös. Dessa ord sårar mig. Men varför?

Det betyder att jag har flera känslor att jobba med. Eftersom jag har svårt att ta till mig dessa ord, och identifiera mig med dem, och erkänna att jag faktiskt är cynisk, ironisk, oseriös, idiotisk, oambitiös, gör jag det bara värre genom att människor omkring mig och i samhället kommer att bete sig exakt så som jag inte identifierar mig med.

Den delen av mig som inte associerar mig med och identifierar mig med dessa "negativa" egenskaper är den delen om trycks ned inom mig. Den energin inom mig trycks ned och undan, men eftersom energi inte kan stanna stilla, kommer de att synas, genom andra. Energin trycks ned genom mig och ut till andra, och spegelbilden blir att jag ser exakt dessa saker i andra som jag inte kan erkänna att jag har själv. Och istället för att krama om dessa och omfamna dessa egenskaper hos dessa människor eller erkänna att jag har dessa kvaliteter inom mig, så förnekar jag dem, vilket gör det ännu värre.

Jag vill på största allvar att man tar mig på allvar. Det kan jag identifiera mig med. Det är jag stolt över. Det är inte nedtryckt och det syns genom mig. Men traumat som skedde när jag inte integrerat dessa två motpoler till en enda och älskar båda två, gör att det ena inte syns inom mig, men man kan känna av det ändå, och när någon skulle vara cynisk och kall mot mig, och jag blir sårad, så är det egentligen inte de som sårar mig, utan jag själv som vägrat att ta itu med denna känsla.

Någon gång, vid något tillfälle, bestämde jag mig för att vägra identifiera mig med cyniker och kallsinta. Jag vägrade identfiera mig med oseriösa, idiotiska och oambitiösa. Jag ville inte se den delen inom mig. Så jag fick en splittring i min energi inom mig.

Denna splittring skapar problem i samhället.

Omar ibn Khattab sade en gång när det var en jordbävning att detta berodde på människors inre. Och det är precis så det är.

Den energin som finns inom oss kommer alltid att finnas kvar. Den kan inte förstöras och inte förgöras. Den kan bara omvandlas. Och ned kan inte tryckas undan eller förnekas. Den kommer med största allvar att synas. Om det är jordbävningar i världen, beror det på människors ointegrerade trauman inom sig. Och just nu är det oehört många krig och förödelser, människors hälsa blir värre och värre. Vibrationer är vågor, skakningar och darrningar. När de är harmoniska så är vågorna mjuka och snälla, men är de ointegrerade och nedtryckta så är vågorna oharmoniska och hårda. Och syns det inte inom människor, så finns de ändå där. Det är känslor och tankar hos befolkningen. Människor som bor nära jordbävningar är människor som är orsaken till jordbävningarna. De är människor som vägrar se sig själva i klarljuset. Inte för att säga att de syndar och att de ska känna skam, och skuld, utan för att väcka deras medvetenhet om sig själva till liv, att de själva är orsaken till katastrofer omkring dem.

De ska inte beskylla för allting på det sätt att vi ska bli arga på dem för det som hänt. Och vi ska inte förneka sambandet bara för att vi själva vill behålla skygglapparna på, men vi är alla ansvariga för våra egna känslor.

Ett trauma är allting som skapar negativa känslor. Alla bär på trauman. Det kan vara allt från att inte få allt vad man vill ha och bli upprörd, till att bajsa på sig i byxorna för första gången. Trauman kan vara stora som våldtäkt och jordbävningar med förluster. Men vi ska veta att de inte uppstår med en gång.

Vårt DNA formas om hela tiden och och struktureras om allt utifrån vår vibration. När vår vibratioin och vår energi, alltså våra tankar och känslor förändras, förändras också vårt DNA. Men om det inte förändras kommer DNAt att fortsätta leva vidare inom nästa generation och vissa DNAsekvenser kommer att synas hos barn och barnbarn och traumat lever vidare. Det är därför det är så viktigt att börja med en själv. Allt börjar med en själv.

Vill vi förändra våra föräldrar, våra barn och vår omvärld så måste vi fokusera på oss själva, och bara på oss själva.

Självklart måste vi också sätta gränser, personliga gränser, och skapa integritet. Men denna personliga identitet kan skifta från dag till dag och det är ok. Det måste bli ok.

Så, tillbaka till cyniskheten.

Hur kan jag integrerar den?

Delvis genom att känna in den, känna hur kroppen känns (stel, hård, mjuk, hjärtat slår hårt, långsamt, trött, värk) och jobba med det, eller så kan jag med logiken tänka på vad som är positivt med cyniska människor för att sedan integrera det, och känna att, ja, det är faktiskt ok att känna att man kan vara cynisk och till och med känna sig stolt över det.

Kanske ser ni denna hadith med nya ögon?


1 kommentar:

  1. Hej, jag skulle vilja kontakta dig via mail om det går bra? :)

    SvaraRadera