Till alla som mött arga sd-anhängare
SE Sverigedemokraterna. Ställer de till scener, trotsar och får utbrott? Det beror på att de inte kan annat. Därför är lösningen att förebygga och samarbeta.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna, men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor.
Så vad handlar det då om? Varför uppstår en härdsmälta när kyrkan plötsligt bytts mot moskéer? Och varför är Jimmy oemottaglig för såväl rationella argument som bestämda tillsägelser? Svaret är kort och bestämt: Bristande tankeförmåga.
– På samma sätt som vissa kan vara försenade i läsutvecklingen, har andra inte utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardagssituationer. När kraven blir för höga kan de inte tänka klart och hitta konstruktiva lösningar på problem. Inte heller klarar de av att hantera den frustration som situationen framkallar.
Genom sitt mångåriga arbete har han sett att explosiva Sveriedemokrater finns i alla varianter. Beteendet är vanligare bland pojkar, men explosiva flickor får lika häftiga utbrott. Vissa exploderar flera gånger om dagen, andra mer sällan. En del skriker när de blir frustrerade, andra blir även fysiskt aggressiva. Tydligast syns det idag på Twitter och hotsamtal som görs för att tysta ner "motstånd".
Det finns flera möjliga förklaringar till dessa vredesutbrott, men vi bör i stället inrikta oss på att utveckla de förmågor som Sverigedemokrater saknar, nämligen flexibilitet och frustrationstolerans. För att lyckas med detta krävs andra metoder än dem samhällsengagerade reflexmässigt använder sig av.
Många försöker vara tydliga auktoriteter och ”visa vem som bestämmer”, men sådana skarpa tillsägelser triggar snarare fram utbrott. Att försöka motivera de explosiva Sverigedemokraterna att uppföra sig väl genom bestraffning eller belöning, har inte heller någon större effekt. Deras beteenden beror ju inte på bristande motivation, utan på en oförmåga.
Försök istället identifiera vanliga problemsituationer så att dessa kan undvikas eller frustrationen avstyras innan härdsmältan är ett faktum. Om argumentationen alltid slutar med glåpord och kränkning eller hot kanske diskussionerna faktiskt måste minskas under en period. Låt bli att argumentera med dem överhuvudtaget ett tag.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor. Genom att undvika vissa saker som ofta framkallar utbrott skapar man ett större lugn kring Sverigedemokraterna som då kan lägga sin energi på att försöka utveckla sina bristande förmågor.
För att göra det finns en metod ”Problemlösning i samförstånd” – med tre olika strategier att ta till när utbrottet (kränkningar, hot och närmanden) närmar sig.
PLAN A
Plan A innebär att samhället tar på sig rollen som auktoritet och bestämt säger ”Du får inte” eller ”Du måste”, utan att ta hänsyn till Sverigedemokraternas perspektiv. Den strategin kan vara nödvändig när Sverigedemokraterna till exempel hotar, slåss eller kastar saker på andra.
– Plan A är den metod som samhället använder sig av slentrianmässigt. Den kan vara nödvändig i vissa farliga lägen, men lär inte Sverigedemokraterna hur de ska tänka nästa gång ett utbrott med hot o dyl närmar sig. Därför ska den inte användas för ofta.
PLAN C
En motsatt strategi – Plan C – går ut på att samhället helt släpper vissa krav. Man tar kanske ingen strid om att Sverigedemokraterna ska vara tyst och sluta argumentera.
Inte heller den strategin lär Sverigedemokraterna att hantera frustrerande situationer, men man måste välja vilka svårigheter man först vill lägga sin energi på.
PLAN B
Den strategi som däremot utvecklar Sverigedemokraternas flexibilitet och frustrationstolerans är Plan B. Sverigedemokraterna och samhållet samarbetar då för att hitta en lösning som tar hänsyn till bådas perspektiv. Detta sker genom tre steg:
1. Empati: Samhället tar reda på vad som gör Sverigedemokraterna frustrerade genom att iaktta och ställa frågor. ”Du ser inte glad ut – hur är det?” Med lite träning kan Sverigedemokraterna ofta sätta ord på sin upplevelse: ”Jag är arg för att jag inte får göra som jag vill.”
2. Definiera problemet: Samhället ger sin syn på saken. ”Men det får ju ingen. ”
3. Bjud in till lösning: Sverigedemokraterna och samhället försöker hitta en lösning som tar hänsyn till bådas önskemål: ”Om du gör vad du vill inom ramen för Sveriges lagar, så lovar vi att det andra löser sig.”
Samtalen kring de olika perspektiven och den gemensamma lösningen lär Sverigedemokraterna hur man kan tänka när man är frustrerad. Det bygger upp kognitiva kartor i hjärnan så att de lättare kan hitta konstruktiva lösningar när liknande problem uppstår igen.
SE Sverigedemokraterna. Ställer de till scener, trotsar och får utbrott? Det beror på att de inte kan annat. Därför är lösningen att förebygga och samarbeta.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna, men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor.
Så vad handlar det då om? Varför uppstår en härdsmälta när kyrkan plötsligt bytts mot moskéer? Och varför är Jimmy oemottaglig för såväl rationella argument som bestämda tillsägelser? Svaret är kort och bestämt: Bristande tankeförmåga.
– På samma sätt som vissa kan vara försenade i läsutvecklingen, har andra inte utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardagssituationer. När kraven blir för höga kan de inte tänka klart och hitta konstruktiva lösningar på problem. Inte heller klarar de av att hantera den frustration som situationen framkallar.
Genom sitt mångåriga arbete har han sett att explosiva Sveriedemokrater finns i alla varianter. Beteendet är vanligare bland pojkar, men explosiva flickor får lika häftiga utbrott. Vissa exploderar flera gånger om dagen, andra mer sällan. En del skriker när de blir frustrerade, andra blir även fysiskt aggressiva. Tydligast syns det idag på Twitter och hotsamtal som görs för att tysta ner "motstånd".
Det finns flera möjliga förklaringar till dessa vredesutbrott, men vi bör i stället inrikta oss på att utveckla de förmågor som Sverigedemokrater saknar, nämligen flexibilitet och frustrationstolerans. För att lyckas med detta krävs andra metoder än dem samhällsengagerade reflexmässigt använder sig av.
Många försöker vara tydliga auktoriteter och ”visa vem som bestämmer”, men sådana skarpa tillsägelser triggar snarare fram utbrott. Att försöka motivera de explosiva Sverigedemokraterna att uppföra sig väl genom bestraffning eller belöning, har inte heller någon större effekt. Deras beteenden beror ju inte på bristande motivation, utan på en oförmåga.
Försök istället identifiera vanliga problemsituationer så att dessa kan undvikas eller frustrationen avstyras innan härdsmältan är ett faktum. Om argumentationen alltid slutar med glåpord och kränkning eller hot kanske diskussionerna faktiskt måste minskas under en period. Låt bli att argumentera med dem överhuvudtaget ett tag.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor. Genom att undvika vissa saker som ofta framkallar utbrott skapar man ett större lugn kring Sverigedemokraterna som då kan lägga sin energi på att försöka utveckla sina bristande förmågor.
För att göra det finns en metod ”Problemlösning i samförstånd” – med tre olika strategier att ta till när utbrottet (kränkningar, hot och närmanden) närmar sig.
PLAN A
Plan A innebär att samhället tar på sig rollen som auktoritet och bestämt säger ”Du får inte” eller ”Du måste”, utan att ta hänsyn till Sverigedemokraternas perspektiv. Den strategin kan vara nödvändig när Sverigedemokraterna till exempel hotar, slåss eller kastar saker på andra.
– Plan A är den metod som samhället använder sig av slentrianmässigt. Den kan vara nödvändig i vissa farliga lägen, men lär inte Sverigedemokraterna hur de ska tänka nästa gång ett utbrott med hot o dyl närmar sig. Därför ska den inte användas för ofta.
PLAN C
En motsatt strategi – Plan C – går ut på att samhället helt släpper vissa krav. Man tar kanske ingen strid om att Sverigedemokraterna ska vara tyst och sluta argumentera.
Inte heller den strategin lär Sverigedemokraterna att hantera frustrerande situationer, men man måste välja vilka svårigheter man först vill lägga sin energi på.
PLAN B
Den strategi som däremot utvecklar Sverigedemokraternas flexibilitet och frustrationstolerans är Plan B. Sverigedemokraterna och samhållet samarbetar då för att hitta en lösning som tar hänsyn till bådas perspektiv. Detta sker genom tre steg:
1. Empati: Samhället tar reda på vad som gör Sverigedemokraterna frustrerade genom att iaktta och ställa frågor. ”Du ser inte glad ut – hur är det?” Med lite träning kan Sverigedemokraterna ofta sätta ord på sin upplevelse: ”Jag är arg för att jag inte får göra som jag vill.”
2. Definiera problemet: Samhället ger sin syn på saken. ”Men det får ju ingen. ”
3. Bjud in till lösning: Sverigedemokraterna och samhället försöker hitta en lösning som tar hänsyn till bådas önskemål: ”Om du gör vad du vill inom ramen för Sveriges lagar, så lovar vi att det andra löser sig.”
Samtalen kring de olika perspektiven och den gemensamma lösningen lär Sverigedemokraterna hur man kan tänka när man är frustrerad. Det bygger upp kognitiva kartor i hjärnan så att de lättare kan hitta konstruktiva lösningar när liknande problem uppstår igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar