I islam verkar lycka vara något som fås genom att vara ihärdig och tålmodig. Om man inte får lycka i det här livet så kommer man garanterat få det i nästa livet.
Många muslimer har gett upp om jordslig lycka och verkar förnöja sig med tanken på att det kommer att förändras i framtiden, efter döden.
De flesta runtomkring som inte är muslimer strävar efter lycka och är olyckliga eftersom de känner att de inte heller kan nå den.
Det är där muslimerna kommer emellan. De kan i viss mån skapa strukturer och hälsosamma liv och förbereda och förebygga hälsoproblem, både psykiska och fysiska, men muslimer glömmer en sak.
Det finns en skam som väcks inom oss när vi inser att vi inte är lyckliga, varken som muslim eller icke-muslim. Många konvertiter känner en överväldigande glädje och lycka när de konverterar till islam, men den konverteringens känsla beror inte på själva religionen i sig, utan på att man äntligen börjar att bli accepterad och älskad av en grupp. Speciellt som konvertit är man extra älskad. Och man har vänner över hela världen som man säger "Fred vare över er" till. Det spelar ingen roll vilket språk man har, man har vänner överallt och man vet hur de ber och hur de äter och hur de lever, för man gör precis som dem.
Men det saknas något inom muslimer och icke-muslimer oavsett tillhörighet och gruppsammanhang. Den högsta formen av kärlek och glädje är gemenskapen mellan muslimer och glädjen över att träffas och veta att man alltid hjälper varandra.
Men det finns också en skam inom en. En skam som både muslimer och icke-muslimer har. Denna skam är förknippad med resten av begären i världen. För när man väl har fått gemenskap med andra människor, då vill man ha mer. Det räcker inte med fredagsböner då man samlas tillsammans, eller högtider. Det handlar om personlig utveckling, begär och vad hjärtat önskar. Det handlar också om att man inte tittar på sitt inre motstånd.
De flesta muslimer borstar bort sitt inre motstånd och säger att det är jinn och shaytan som står där och lurar och vi ska inte titta på dessa negativa känslor, inte känna dem och inte ha någonting med dem att göra.
Men problemet med att inte titta på dessa känslor är att om man inte gör något av dem, så kommer det bli värre, både inombords men också i ens eget liv.
Allah har skapat den här världen så att den speglar vad vi har inom oss.
Det finns många hadither och verser som talar om det. Ett exempel på det är att en ledare är en spegelbild av befolkningen. Om ledaren är mjuk, betyder det att människorna är mjuka mot sig själva och andra, men är ledaren hård, betyder det att människorna i befolkningen är hårda mot sig själva och andra.
Det jag vill komma fram till är att vi måste titta på våra negativa känslor om vi vill bli ännu lyckligare som muslimer. Det finns otroligt många muslimer som är medberoende och narcissister. Dessa två "definitioner" är egentligen bara en stämpel på samma sak, en känsla av att inte vara älskad för sig själv.
För trots att man finner gemenskap inom religionen och våra traditioner hjälper oss att förena oss och ge oss en bra och stabil grund, så fattas den inre friheten, den där man inte är tvingad att göra någonting för att bli accepterad.
Den där man själv får välja vad man vill göra. Den där man följer hjärtat.
Det finns en hadith som säger att man ska rena sitt hjärta. Det betyder att man ska titta på sina skuggor, på sina negativa känslor och omfamna dem och älska dem, och se att de är där för att skydda oss och hjälpa oss.
Att rena sitt hjärta är a och i islam. Det är det människor försöker göra genom att vara "slavar" och följa religionen. Men det fattas en sak.
Det fattas en viktig bit och det är att erkänna alla sina negativa känslor och förstå hur de uppstod och varför de är där. Det är där muslimer fallerar.
Det finns också en hadith som säger att man inte ska följa hjärtat och sina begär.
Det är både rätt och felaktigt att säga att man inte ska följa sina begär.
Det handlar egentligen inte om sina begär. Det handlar om att förstå vad ett begär är, hur den uppstod och varifrån begäret kommer.
Så i den här kontexten ska man följa begär-känslan bakåt. Hur uppstod den, varför uppstod den, och vad leder den till och vad förväntar min sig att finna när man fått det man tror att man vill ha.
Det är i det här lyset jag vill uppmärksamma begär-känslan.
Många muslimer och icke-muslimer likväl, eller snarare alla människor på hela jorden, följer inte sitt hjärta. De följer istället sina rädslor, för att dölja negativa känslor, som skam och skuld.
De är rädda för att skämmas och känna skuld. Det spelar ingen roll om du är kines, vietnames, korean, svensk, norsk, same eller muslim. Du känner skam och skuld för en massa saker.
Kanske fascineras du av magi. Men det är skamligt. Så du avstår. Men längtan finns ändå kvar där.
Kanske fascineras du av alkohol och förstår dess sociala effekt och dess berusande, bedövande effekt.
Att inte prova på dessa har sina fördelar. Men att förstå varför man har dessa begär är avgörande för att veta om man ska prova eller inte.
Ta t ex alkohol. Att känna sig utesluten ur den sociala gruppen pga att man inte vill dricka alkohol är smärtsamt. Och därför känner många sig arga på muslimerna, även de som är muslimer, pga alkoholens restriktioner. De vill känna sig del av gemenskapen, men kan inte riktigt det då de inte gör som alla andra. De känner sig inte älskade. Och det är grunden till alla problem i världen. Känslan av att inte vara accepterad och älskad, oavsett vad man gör.
Alkoholen i sig är inte nyttigt för någon, det vet alla, men smärtan av att inte vara älskad är så stark att man tar till alkohol.
Även de som dricker alkohol för att bedöva sin smärta, gör det för att de inte känner sig älskade.
Och de som dricker för att det är gott, gör det oftast för att de känner sig lättare och friare, vilket också är baserat på en negativ känsla, att inte känna sig fri och lätt.
Oavsett anledning så är alkohol rent fysiskt inte bra för vår hälsa om vi vill leva ett långt liv. Men vi ska inte heller döma de som inte dricker alkohol eller de som dricker alkohol, om vi förstår de bakomliggande tendenserna till alkoholdrickandet.
Nu i jul är det viktigt för många att tänka på alkoholdrickandet. Varför dricker du? De flesta dricker eftersom de vill känna gemenskap och för att slippa känna att de inte är älskade för de de är.
Många är rädda för att sluta äta kött under jul och har ångest. De kanske tar till drickandet istället för att klara julhelgen.
Många har ekonomiska problem har ångest över det, eller så har man inte en bra relation, eller en stel relation, där man är glömd och känner sig oälskad till vardags. Då blir alkoholkonsumtionen större. Vi ska inte döma någon.
Vi ska bara påminna alla om att de är älskade.
Och muslimer ska inte utesluta icke-muslimer i sin gemenskap. Icke-muslimer är vår egen skugga. De är bara så mycket tydligare och klararare. Alla icke-muslimers "fel" och "brister" är våra djupt liggande skam och skuld-känsla som poppar fram hos andra.
Känslor, oavsett positiva eller negativa, är energi, likt vatten och de har alltid en riktning. Om man trycker ner den energin inom sig, som man gör med skam och skuld, kommer det att komma ut någon annanstans, ur någon annan, din familj, din granne, ditt samhälle. Det du hatar och skäms över och verkligen inte gillar omkring dig och som du tar avstånd ifrån, är egentligen dina egna känslor som du hela tiden trycker undan och som kommer ut genom andra.
Deras skam, är din skam.
Så gör allt i din makt för att börja älska den som dricker. Gör allt i din makt för att förstå det bakomliggande känslorna som ofta uppstod i barndomen hos de som dricker.
När du börjar älska de som dricker alkohol, kommer ett fenomen att uppstå. Du kommer att börja älska dig själv, din skam kommer att försvinna inom dig, du kommer att se resultatet av att människor slutar att dricka i samhället och voila.
Heureka.
2,
 |
| Cellminne |
De flesta vet inte vad lycka är, för vi har inte känt det. Vi känner att vi förutbestämda till olycka.
Om vi känner att vi är lyckliga så känner vi att vi lever rätt. Om vi känner att vi är olyckliga så känner vi att vi lever fel.
Dessa borden, att vi borde vara lyckliga, pga att vi har Allah, vi har mat, hus, och kläder, måste bort.
Det bästa vi kan göra är att ge upp om lycka.
Om du ger upp om lycka kommer du att ta bort motståndet till lyckan och därmed kommer lyckan. Om du börjar älska alla dina negativa känslor och förstår varför och hur de uppstod kommer ödmjukhet och kärlek till dig själv och andra.
Du kan inte ovilja ha något som du vill ha.
Allah vet att du vill vara lycklig. Vägen till lycka är genom att följa den "lätta" vägen. Den vägen som känns lätt för dig.
Det kan kännas som att du behöver jobba ihjäl dig för att få det du älskar, både kärlek och saker. Men denna känsla som du har för att få någonting i synnerhet kärlek, är inte ovillkorlig kärlek som du faktiskt vill ha, utan villkorlig kärlek. Och du kommer inte få det hur mycket du än jobbar ihjäl dig.
Sjukdomar som kommer i våra liv beror på att vi inte lyssnar på vårt hjärta, vad vi vill ha och behöver. Sjukdomar kommer av att vi inte tittar på våra negativa känslor, vårt motstånd inom oss, skammen, skulden, rädslan för någonting. Stress kommer från detta motstånd. Stress betyder att du har någonting som du skäms för, känner skuld för eller är rädd för. Och det är det du måste titta närmare på om du vill ändra på ditt liv och dina känslor.
Det börjar i nuet, här och nu.
Många muslimer ber med en intensiv känsla av sorg inom sig, och rädsla för vad framtiden har att hämta. Men denna känsla som de fokuserar på kommer att stärkas, eftersom tankarna som är kopplade till bönen kommer att multipliceras. Om de däremot går in i känslan och accepterar den istället, och älskar vad som är, istället för att känna motstånd till vad som är, kommer något att hända inom oss och det kommer få ringar på vattnet och synas i det yttre.
Vi måste ställa oss frågan varje gång. Vad är det jag vill ha och vad är det jag inte vill ha när jag är ledsen. Det är inte alltid vad religionen säger till oss att vi vill ha.
Om vi känner oss ledsna för att vi inte kan dricka alkohol, fundera en stund till, om det verkligen är det du är ledsen för. Gräver du djupare kommer du komma fram till att du vill bli älskad och accepterad för den du är, och att det är det du sörjer och är arg över, inte över att människor dricker eller över att alkoholen existerar.
Alla våra tankar som vi har, är inte våra tankar. Alla tankar har formats av andra människor. Vems röst är det du hör när du hör en tanke/tänker en tanke? Det är alltid någon annans tanke. Eftersom allting är energi, (om du tittar på allting på med mikroskop kommer du se att ingenting är separerat utan att allting hänger ihop), kommer du att förstå att ditt medvetande inte är det enda medvetandet som finns. Andras medvetande är också ditt medvetande. En stens medvetande/energi och din energi/medvetande är samma sak och du kan känna in både en stens "tankar"/energi och din egen energi och din grannes energi.
Du kan känna andras känslor och din familjs känslor och allting som är omkring dig's känslor.
Du kan ställa frågor till denna energi, då den också är medvetande. Du kan även ställa frågor till dina tankar och din hjärna och ditt hjärta. Och du kommer få intuitiva svar.
Varje cell i din kropp har trauma/negativa känslor inkorporerat inom sig. Genom att känna negativa känslor kommer du öppna upp denna del av din cells sparade känslor och börja titta på dem. Genom att titta på dem, kommer de att börja förändras.
Det stannar inte där. Det går vidare. Genom att gå in i tankar och minnen, kan man förändra tidslinjen för den känslan och skapa en ny tidslinje. Detta kan verka främmande för muslimer att tänka på, men profeten Muhammad har talat om detta i en hadith.
Detta är mycket avancerad kunskap jag kommer med idag. Det kan för många som inte provat på det, verka mystiskt, främmande och konstigt. Många kommer bli rädda och många kommer känna skam och skuld om de börjar tänka så här.
För ens tänkande har ändå hållit oss levande tills nu. Det har hjälpt oss att överleva. Men jag önskar med mitt inlägg att vi muslimer nu ska slippa att bara överleva och börja att leva och frodas.
Amin.
Ps. Vi lever alla i våra egna bubblor, så kallade egna universum och vi känner oss extremt ensamma där. Det är dags att vi börjar att vi sanna mot oss själva och se in i andras universum och se att vi alla är likadana och fungerar på samma sätt. Ds.
