Vill du bli lycklig? Ge upp om lycka.

Det kan verka som en dålig idé att för att bli lycklig så ska man ge upp tanken på att bli lycklig.
I islam verkar lycka vara något som fås genom att vara ihärdig och tålmodig. Om man inte får lycka i det här livet så kommer man garanterat få det i nästa livet.

Många muslimer har gett upp om jordslig lycka och verkar förnöja sig med tanken på att det kommer att förändras i framtiden, efter döden.
De flesta runtomkring som inte är muslimer strävar efter lycka och är olyckliga eftersom de känner att de inte heller kan nå den.

Det är där muslimerna kommer emellan. De kan i viss mån skapa strukturer och hälsosamma liv och förbereda och förebygga hälsoproblem, både psykiska och fysiska, men muslimer glömmer en sak.

Det finns en skam som väcks inom oss när vi inser att vi inte är lyckliga, varken som muslim eller icke-muslim. Många konvertiter känner en överväldigande glädje och lycka när de konverterar till islam, men den konverteringens känsla beror inte på själva religionen i sig, utan på att man äntligen börjar att bli accepterad och älskad av en grupp. Speciellt som konvertit är man extra älskad. Och man har vänner över hela världen som man säger "Fred vare över er" till. Det spelar ingen roll vilket språk man har, man har vänner överallt och man vet hur de ber och hur de äter och hur de lever, för man gör precis som dem.

Men det saknas något inom muslimer och icke-muslimer oavsett tillhörighet och gruppsammanhang. Den högsta formen av kärlek och glädje är gemenskapen mellan muslimer och glädjen över att träffas och veta att man alltid hjälper varandra.

Men det finns också en skam inom en. En skam som både muslimer och icke-muslimer har. Denna skam är förknippad med resten av begären i världen. För när man väl har fått gemenskap med andra människor, då vill man ha mer. Det räcker inte med fredagsböner då man samlas tillsammans, eller högtider. Det handlar om personlig utveckling, begär och vad hjärtat önskar. Det handlar också om att man inte tittar på sitt inre motstånd.

De flesta muslimer borstar bort sitt inre motstånd och säger att det är jinn och shaytan som står där och lurar och vi ska inte titta på dessa negativa känslor, inte känna dem och inte ha någonting med dem att göra.

Men problemet med att inte titta på dessa känslor är att om man inte gör något av dem, så kommer det bli värre, både inombords men också i ens eget liv.

Allah har skapat den här världen så att den speglar vad vi har inom oss.

Det finns många hadither och verser som talar om det. Ett exempel på det är att en ledare är en spegelbild av befolkningen. Om ledaren är mjuk, betyder det att människorna är mjuka mot sig själva och andra, men är ledaren hård, betyder det att människorna i befolkningen är hårda mot sig själva och andra.

Det jag vill komma fram till är att vi måste titta på våra negativa känslor om vi vill bli ännu lyckligare som muslimer. Det finns otroligt många muslimer som är medberoende och narcissister. Dessa två "definitioner" är egentligen bara en stämpel på samma sak, en känsla av att inte vara älskad för sig själv.

För trots att  man finner gemenskap inom religionen och våra traditioner hjälper oss att förena oss och ge oss en bra och stabil grund, så fattas den inre friheten, den där man inte är tvingad att göra någonting för att bli accepterad.

Den där man själv får välja vad man vill göra. Den där man följer hjärtat.

Det finns en hadith som säger att man ska rena sitt hjärta. Det betyder att man ska titta på sina skuggor, på sina negativa känslor och omfamna dem och älska dem, och se att de är där för att skydda oss och hjälpa oss.

Att rena sitt hjärta är a och i islam. Det är det människor försöker göra genom att vara "slavar" och följa religionen. Men det fattas en sak.

Det fattas en viktig bit och det är att erkänna alla sina negativa känslor och förstå hur de uppstod och varför de är där. Det är där muslimer fallerar.

Det finns också en hadith som säger att man inte ska följa hjärtat och sina begär.

Det är både rätt och felaktigt att säga att man inte ska följa sina begär.

Det handlar egentligen inte om sina begär. Det handlar om att förstå vad ett begär är, hur den uppstod och varifrån begäret kommer.

Så i den här kontexten ska man följa begär-känslan bakåt. Hur uppstod den, varför uppstod den, och vad leder den till och vad förväntar min sig att finna när man fått det man tror att man vill ha.

Det är i det här lyset jag vill uppmärksamma begär-känslan.

Många muslimer och icke-muslimer likväl, eller snarare alla människor på hela jorden, följer inte sitt hjärta. De följer istället sina rädslor, för att dölja negativa känslor, som skam och skuld.

De är rädda för att skämmas och känna skuld. Det spelar ingen roll om du är kines, vietnames, korean, svensk, norsk, same eller muslim. Du känner skam och skuld för en massa saker.

Kanske fascineras du av magi. Men det är skamligt. Så du avstår. Men längtan finns ändå kvar där.

Kanske fascineras du av alkohol och förstår dess sociala effekt och dess berusande, bedövande effekt.

Att inte prova på dessa har sina fördelar. Men att förstå varför man har dessa begär är avgörande för att veta om man ska prova eller inte.

Ta t ex alkohol. Att känna sig utesluten ur den sociala gruppen pga att man inte vill dricka alkohol är smärtsamt. Och därför känner många sig arga på muslimerna, även de som är muslimer, pga alkoholens restriktioner. De vill känna sig del av gemenskapen, men kan inte riktigt det då de inte gör som alla andra. De känner sig inte älskade. Och det är grunden till alla problem i världen. Känslan av att inte vara accepterad och älskad, oavsett vad man gör.

Alkoholen i sig är inte nyttigt för någon, det vet alla, men smärtan av att inte vara älskad är så stark att man tar till alkohol.

Även de som dricker alkohol för att bedöva sin smärta, gör det för att de inte känner sig älskade.

Och de som dricker för att det är gott, gör det oftast för att de känner sig lättare och friare, vilket också är baserat på en negativ känsla, att inte känna sig fri och lätt.

Oavsett anledning så är alkohol rent fysiskt inte bra för vår hälsa om vi vill leva ett långt liv. Men vi ska inte heller döma de som inte dricker alkohol eller de som dricker alkohol, om vi förstår de bakomliggande tendenserna till alkoholdrickandet.

Nu i jul är det viktigt för många att tänka på alkoholdrickandet. Varför dricker du? De flesta dricker eftersom de vill känna gemenskap och för att slippa känna att de inte är älskade för de de är.

Många är rädda för att sluta äta kött under jul och har ångest. De kanske tar till drickandet istället för att klara julhelgen.

Många har ekonomiska problem har ångest över det, eller så har man inte en bra relation, eller en stel relation, där man är glömd och känner sig oälskad till vardags. Då blir alkoholkonsumtionen större. Vi ska inte döma någon.

Vi ska bara påminna alla om att de är älskade.

Och muslimer ska inte utesluta icke-muslimer i sin gemenskap. Icke-muslimer är vår egen skugga. De är bara så mycket tydligare och klararare. Alla icke-muslimers "fel" och "brister" är våra djupt liggande skam och skuld-känsla som poppar fram hos andra.

Känslor, oavsett positiva eller negativa, är energi, likt vatten och de har alltid en riktning. Om man trycker ner den energin inom sig, som man gör med skam och skuld, kommer det att komma ut någon annanstans, ur någon annan, din familj, din granne, ditt samhälle. Det du hatar och skäms över och verkligen inte gillar omkring dig och som du tar avstånd ifrån, är egentligen dina egna känslor som du hela tiden trycker undan och som kommer ut genom andra.

Deras skam, är din skam.

Så gör allt i din makt för att börja älska den som dricker. Gör allt i din makt för att förstå det bakomliggande känslorna som ofta uppstod i barndomen hos de som dricker.

När du börjar älska de som dricker alkohol, kommer ett fenomen att uppstå. Du kommer att börja älska dig själv, din skam kommer att försvinna inom dig, du kommer att se resultatet av att människor slutar att dricka i samhället och voila.

Heureka.

2,

Cellminne

De flesta vet inte vad lycka är, för vi har inte känt det. Vi känner att vi förutbestämda till olycka.

Om vi känner att vi är lyckliga så känner vi att vi lever rätt. Om vi känner att vi är olyckliga så känner vi att vi lever fel.

Dessa borden, att vi borde vara lyckliga, pga att vi har Allah, vi har mat, hus, och kläder, måste bort.

Det bästa vi kan göra är att ge upp om lycka.

Om du ger upp om lycka kommer du att ta bort motståndet till lyckan och därmed kommer lyckan. Om du börjar älska alla dina negativa känslor och förstår varför och hur de uppstod kommer ödmjukhet och kärlek till dig själv och andra.

Du kan inte ovilja ha något som du vill ha.

Allah vet att du vill vara lycklig. Vägen till lycka är genom att följa den "lätta" vägen. Den vägen som känns lätt för dig.

Det kan kännas som att du behöver jobba ihjäl dig för att få det du älskar, både kärlek och saker. Men denna känsla som du har för att få någonting i synnerhet kärlek, är inte ovillkorlig kärlek som du faktiskt vill ha, utan villkorlig kärlek. Och du kommer inte få det hur mycket du än jobbar ihjäl dig.

Sjukdomar som kommer i våra liv beror på att vi inte lyssnar på vårt hjärta, vad vi vill ha och behöver. Sjukdomar kommer av att vi inte tittar på våra negativa känslor, vårt motstånd inom oss, skammen, skulden, rädslan för någonting. Stress kommer från detta motstånd. Stress betyder att du har någonting som du skäms för, känner skuld för eller är rädd för. Och det är det du måste titta närmare på om du vill ändra på ditt liv och dina känslor.

Det börjar i nuet, här och nu.

Många muslimer ber med en intensiv känsla av sorg inom sig, och rädsla för vad framtiden har att hämta. Men denna känsla som de fokuserar på kommer att stärkas, eftersom tankarna som är kopplade till bönen kommer att multipliceras. Om de däremot går in i känslan och accepterar den istället, och älskar vad som är, istället för att känna motstånd till vad som är, kommer något att hända inom oss och det kommer få ringar på vattnet och synas i det yttre.

Vi måste ställa oss frågan varje gång. Vad är det jag vill ha och vad är det jag inte vill ha när jag är ledsen. Det är inte alltid vad religionen säger till oss att vi vill ha.

Om vi känner oss ledsna för att vi inte kan dricka alkohol, fundera en stund till, om det verkligen är det du är ledsen för. Gräver du djupare kommer du komma fram till att du vill bli älskad och accepterad för den du är, och att det är det du sörjer och är arg över, inte över att människor dricker eller över att alkoholen existerar.

Alla våra tankar som vi har, är inte våra tankar. Alla tankar har formats av andra människor. Vems röst är det du hör när du hör en tanke/tänker en tanke? Det är alltid någon annans tanke. Eftersom allting är energi, (om du tittar på allting på med mikroskop kommer du se att ingenting är separerat utan att allting hänger ihop), kommer du att förstå att ditt medvetande inte är det enda medvetandet som finns. Andras medvetande är också ditt medvetande. En stens medvetande/energi och din energi/medvetande är samma sak och du kan känna in både en stens "tankar"/energi och din egen energi och din grannes energi.

Du kan känna andras känslor och din familjs känslor och allting som är omkring dig's känslor.

Du kan ställa frågor till denna energi, då den också är medvetande. Du kan även ställa frågor till dina tankar och din hjärna och ditt hjärta. Och du kommer få intuitiva svar.

Varje cell i din kropp har trauma/negativa känslor inkorporerat inom sig. Genom att känna negativa känslor kommer du öppna upp denna del av din cells sparade känslor och börja titta på dem. Genom att titta på dem, kommer de att börja förändras.

Det stannar inte där. Det går vidare. Genom att gå in i tankar och minnen, kan man förändra tidslinjen för den känslan och skapa en ny tidslinje. Detta kan verka främmande för muslimer att tänka på, men profeten Muhammad har talat om detta i en hadith.

Detta är mycket avancerad kunskap jag kommer med idag. Det kan för många som inte provat på det, verka mystiskt, främmande och konstigt. Många kommer bli rädda och många kommer känna skam och skuld om de börjar tänka så här.

För ens tänkande har ändå hållit oss levande tills nu. Det har hjälpt oss att överleva. Men jag önskar med mitt inlägg att vi muslimer nu ska slippa att bara överleva och börja att leva och frodas.

Amin.

Ps. Vi lever alla i våra egna bubblor, så kallade egna universum och vi känner oss extremt ensamma där. Det är dags att vi börjar att vi sanna mot oss själva och se in i andras universum och se att vi alla är likadana och fungerar på samma sätt. Ds.

Hur ska man sänka sina krav på muslimerna?

Hur ska man sänka sina krav på invandrarna och i synnerhet muslimerna?

Sverige och invandrade muslimer till Sverige har samsats och varit i samma samhälle sedan ett par decennier nu och ett problem vi (Sverige) tampas med är att svenskarna har en ganska klar bild av hur de vill att muslimer ska vara/inte vara. När muslimer beter sig på ett sätt som inte stämmer överens med hur svenskarna vill att de ska vara så blir svenskar arga/ledsna/besvikna och konfronterar dem. Detta gör givetvis muslimerna ledsna och frustrerade då de känner att de inte räcker till och att de inte får vara som de är. Hur ska samhället göra för att låta vissa beteenden passera utan att reagera så starkt på dem?

Muslimerna känner att samhället blir väldigt missnöjd så fort allting inte är perfekt och samhället håller med muslimerna om att de har en nästan orimlig nivå på hur de ser på livet. Det vill säga felfritt och perfekt. Sverige är medveten om detta dumma beteende men vet inte hur de ska bära sig åt för att bryta invanda mönster.

Det känns som att alltför mycket energi går åt till att vara missnöjd över att det inte blir exakt som de vill istället för att njuta av livet.

Vad ska man göra?

Svenskar verkar allmänt vara medvetna om att man inte kan förvänta sig att allt ska vara precis så som man önskar in i minsta detalj. Samtidigt håller de inte med muslimerna till hundra procent om att kraven är helt orimliga.

Frågan är om svenskarna och samhället verkligen är beredda att släppa drömmen om den perfekta tillvaron. För om förnuftet säger en att allt inte kan vara felfritt och perfekt, samtidigt som en liten del ändå vill tro att det är ett nåbart mål, ja då kommer sannolikt drömmen att leva vidare.

Det är naturligtvis inget fel med att ha drömmar. Tvärtom så kan drömmarna hjälpa oss att stå ut med vardagstristess, slit och motgångar. Innehållet i våra drömmar kan vara alltifrån ett större hus eller ett nytt jobb till att få barn eller kunna resa jorden runt. En del drömmar omvandlas till konkreta mål, medan andra aldrig blir något annat än en fantasi och en verklighetsflykt.

I svenskarnas fall verkar det som att man skapat en orealistisk önskebild och den har blivit ett konkret mål som man strävar efter att uppnå. Eller rättare sagt svenskarna vill att muslimerna ska sträva efter att leva upp till deras orealistiska förväntningar på dem. Är det ”bara” muslimerna som måste bete sig enligt svenskarnas strikta mall eller har man lika höga krav på en själv? Det vill säga har man generellt sett svårt att känna sig nöjd? Fokuserar man över lag mer på detaljer som skulle kunna förbättras, än på helheten och det som fungerar bra?

Hursomhelst så finns det en önskan om förändrat beteendemönster. Muslimerna vill uppenbarligen kunna njuta av livet och inte hänga upp sig så mycket på att allt inte blir exakt så som svenska samhället önskar. Det enkla svaret är att svenska samhället behöver träna sig i att fokusera på det positiva, på det som fungerar.

Du vet det där med att se att glaset är halvfullt, istället för att se det som halvtomt. Det finns förvisso övningar man kan göra för att lättare kunna styra sina tankar och känslor, men för att lyckas behöver man nog först få klart för sig varför man reagerar och agerar som man gör. Varför ser idealbilden av en muslim ut som den gör? Har det någon betydelse hur andra ser på samhällets relation till dem? Hur fungerar svenskars relationer till andra människor, exempelvis arbetskamrater, släktingar och vänner? Står de ut med andra människor som inte är perfekta? Kan svenskar ha överseende med sina egna fel och brister? Har de ett stort kontrollbehov och vill att allt ska vara förutsägbart?

Har du någon klok person i din omgivning som du kan blotta dina innersta tankar och känslor inför? Om inte, kan det nog vara fruktbart för att bolla ovanstående och liknande frågor med en psykolog eller psykoterapeut som ett första steg. Sedan, när man har koll på hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop och hur allt har uppstått, då är man redo att börja ifrågasätta sina idealbilder och hitta strategier som underlättar för svenskarna och svenska samhället att njuta av livet och uppskatta det som de har. 

Islam lär oss att ta kontrollen över vårt undermedvetna och uppmanar oss att rena vårt hjärta!

Ditt undermedvetna är vad du verkligen är

När du tänker på dig själv är det genom ditt medvetna sinne (jfr engelskans mind), d v s den delen du är fullt medveten om, har kontroll över och anser vara ditt riktiga ”jag”. Men den största och mest dominanta delen av sinnet är den du är generellt omedveten om: ditt undermedvetna.

Även om det kan verka som om ditt medvetna jag har kontroll över besluten du fattar så är det styrt av begären från ditt undermedvetna, som är ditt riktiga jag. Inte förrän du lär dig att förstå det, kommer du att kunna känna eller förstå dig själv.
Det undermedvetna är sätet för känslorna

Där finns allt minne, intuition, fantasi och vanor. Det styr även alla kroppsliga funktioner och det autonoma nervsystemet. Det undermedvetna är ett existerande sinne som bara finns i nuet, under trans drar vi nytta av detta.

Vi tillbringar våra liv att göra det vi känner för att göra

Trots att vi har fri vilja att göra vad vi vill baserar vi våra beslut på styrkan av våra begär/behov, och undermedvetna sådana överväger alltid de medvetna. Eftersom det undermedvetna är sätet för alla känslor går det heller aldrig att lura det när du önskar uppnå något genom exempelvis självhypnos. Motivationen måste vara äkta och ”finnas där”.

Exempel 1: Tänk dig att du befinner dig på bakgården till ditt lantställe en het sommardag (35°C i skuggan). Om du hypnotiserar dig själv och talar om för ditt undermedvetna att idag ska det få dig att gräva ett två meter djupt hål för att få färdigt arbetet till din swimming-pool, kommer du knappast få något samarbete från ditt undermedvetna eftersom det vet att du inte har ett äkta behov att arbeta hårt fysiskt denna heta dag. Däremot om du på ett konstruktivt sätt talar om för ditt undermedvetna att du vill öka din inkomst, och verkligen menar det, kommer det att arbeta dag och natt, även när du sover, för att uppfylla denna önskan. Det undermedvetna tar aldrig paus.

När ditt undermedvetna programmeras på ett korrekt och konstruktivt sätt mot ett mål du vill uppnå, med daglig förstärkning, så ger det aldrig upp förrän det nått dit (till skillnad mot det medvetna som går på viljestyrka – vilket ofta resulterar i att vi ger upp för tidigt).

Vi styrs av undermedvetna fixerade idéer

Exempel 2: En man skulle gärna vilja ligga kvar i sin varma säng en tidig, kall vintermåndagsmorgon istället för att gå upp och gå till arbetet. Fast om hans undermedvetna har etablerat ett behov att vilja gå upp för att slippa förlora sitt arbete, kommer han att agera till synes mot sin vilja. Han kommer att gå upp trots det hemska vädret.

Trots att vårt medvetna sinne har möjligheten att resonera målmedvetet och bestämma kursen mot det vi vill uppnå kan det inte implementera dess beslut om inte det undermedvetna är med på noterna och styr sitt beslut mot det målet. Vår kraftkälla är det undermedvetna. Ingen forcerad mängd viljestyrka från det medvetna kan åsidosätta det. Viljestyrka skrapar endast på ytan. (Mer om detta kan du läsa under förändring.) Det är en enorm kraft vi besitter i vårt undermedvetna och det är vi som måste ta kontrollen och dirigera det dit vi vill – inte tvärtom, eftersom det undermedvetna inte har någon som helst radarkänning för vad som är positivt och välgörande för oss.

Vårt undermedvetna är designat att lyda och ta order från vårt medvetna, det är menat att vara vår lydiga tjänare. Det gör en mycket dålig ledare eftersom det är helt inkapabelt att välja ett passande mål. Det är som en hårt sprutande högtrycksslang, i händerna på en skicklig brandman släcker den elden och räddar liv och fastigheter. Fast om brandmannen vore okoncentrerad och tappade taget skulle det ha en splittrande effekt, få honom omkullkastad och orsaka en massa skada.
Det undermedvetna är inte designat att tänka utan att svara på de befallningar vi ger det och agera ut dessa

Det undermedvetna fungerar som en minnesbank: Det agerar efter hur det blivit programmerat, precis som en dator gör. Datorn har dock den fördelen att den kan matas in med viss information från en diskett och agera därefter, sedan kan disketten tas ut och vips så är minnet borta och man kan sedan eventuellt mata in en ny diskett med ny programmering/information. Trots att vårt undermedvetna prestandamässigt är vida överlägset vilken dator som helst i världen så är nackdelen den, att all information som en gång kommit in sitter kvar för alltid. Det är som ett permanent basminne som aldrig kan raderas och därför är det viktigt att vi lär oss styra det rätt så att det arbetar för oss, för vår vinning och inte mot oss.

Ta herraväldet över ditt undermedvetna, låt det arbeta för dig och bli en vinnare i livet.

Kan man som muslim tjäna pengar utan att arbeta?

Kan man som muslim tjäna pengar utan att arbeta?

Jag har tittat igenom tio vanliga metoder att tjäna pengar utan att arbeta.
Kan man som troende muslim också tjäna pengar utan att arbeta?
Låt oss gå igenom dem.

1. Vinn på lotteriet. Tyvärr är detta inte tillåtet i islam och därför stryks den.
2. Låna ut pengar med hög ränta. Tyvärr är detta inte tillåtet i islam och därför stryks den.
3. Har du en hemsida eller en blogg kan du tjäna pengar på att visa andra hemsidor i form av reklam.
4. Titta om du kan hitta ovanliga mynt i dina fickor. Titta överallt om du kan hitta mynt. Kanske hittar du något värdefullt.
5. Börja spela poker som en professionell. Det kräver begåvning och tur. Tyvärr är detta inte tillåtet i islam och därför stryks den.
6. Spara dina pengar med ränta. Tyvärr är detta inte tillåtet i islam och därför stryks den.
7. Lär dig hur man tjänar pengar på aktier. Det är inte riskfritt och du kan förlora mycket pengar. Men om du är smart kan du tjäna en massa pengar på att köpa och sälja aktier. Detta kräver dock ett kapital från start.
8. Köp hus, öka deras värde genom att renovera det och sälj. Kräver dock ett stort kapital eftersom det är olagligt att låna pengar med ränta.
9. Investera i företag, aktier, fonder. Kräver dock pengar från start.
10. Hyr ut ett rum i ditt hus. Det här kan dock vara besvärligt för barnfamiljer av många anledningar men mycket positivt om man bor ensam.

Grodprinsessan eller Hur jag konverterade till islam

Grodprinsessan (eller hur jag konverterade till islam)
av Pernilla (Esma) Simonsson Khammar

Det var en gång en drottning som hade fyra döttrar. En av döttrarna hade en hel barnkammare full med leksaker, en ponny att rida på och en garderob full med leksaker. Men trots det var prinsessan ensam. "Vad jag önskar att jag hade någon att leka med", suckade hon. Prinsessans favoritleksak var en vacker gyllene boll. varje dag lekte hon med sin boll i slottsträdgården. När hon kastade upp bollen i luften tycktes den ge sig iväg av sig själv och nudda molnen, innan den landade i prinsessans händer igen.
En stormig dag lekte prinsessan i en helt ny trädgård, eftersom hon var på besök i ett främmande land. hon kastade sin gyllene boll högt upp i luften, men i stället för att återvända till hennes händer, blåste vinden iväg bollen till en fiskdamm. Prinsessan sprang till dammen men till hennes förfäran hade bollen sjunkit till botten.
"Vad i all sin dar ska jag göra?" jämrade sig flickan. "Nu har jag förlorat min favoritleksak." Och hon satte sig ned bredvid dammen och grät.
Plötsligt hörde hon ett högt plask! Och en stor grön groda landade på gräset bredvid henne. "Usch! försvinn, din otäcka rackare!" tjöt prinsessan.
Till hennes förvåning talade grodan med henne. "Jag hörde att du grät", sa han med mild röst, "och jag undrade vad det var för fel. Kan jag hjälpa dig på något sätt?"
"Oh, ja!" utropade prinsessan, när hon väl kommit över chocken att bli tilltalad av en groda. "Min boll har sjunkit till botten i dammen. Kan du ta upp den åt mig?"
"Naturligtvis kan jag det", svarade grodan. "Det enda jag skulle vilja är att du lyssnade på mig och att du blir min vän."
"Jag lovar dig allt du ber om", sa flickan, "om du bara hittar min gyllene boll."
"Kom ihåg vad du har lovat", sa grodan och dök djupt ner i dammen. Till slut kom han upp igen med bollen och kastade den på gräset bredvid prinsessan. Hon blev så lycklig att hon tackade grodan och bjöd in honom till slottet."
"På kvällen hoppade grodan till hennes port och knackade på dörren. "Du lovade att jag skulle bli din vän" Prinsessan blev tyst. Sedan började grodan prata som han vore hans vän sedan länge. "Det är vad du lovade mig", påminde han henne.
När han var färdig, gäspade han och sa: "Nu känner jag mig sömnig. Jag drar mig tillbaka, men kommer tillbaka imorgon"
Så prinsessan bar ut grodan och lät den gå hem igen för att sova. Nästa dag kom grodan åter tillbaka igen. "Du lovade mig att jag skulle få bli din vän och att du skulle lyssna på mig". Prinsessan ville inte vara ovänlig och lät honom prata.
"Åh, stackars mig", tänkte prinsessan, men just som hon öppnade dörren sa grodan att nu var det dags för henne att bli muslim. Hon sa ja och sedan öppnade hon sina ögon och framför henne stod nu en vacker prins.
Prinsessan stod där i mållös häpnad.
"Tack", sa prinsen.
"Du har brutit en förtrollning som en elak häxa har lagt på dig. Hon förvandlade dig till en groda men fick dig att tro att du var en prinsessa och hon sa att förtrollningen bara skulle brytas om du blev muslim.
De sprang för att berätta för prinsens pappa, kungen, vad som hade hänt. Han var förtjust och sa: "Ni får lov att gifta er med varandra, nu när grodprinsessan har blivit en riktig prinsessa, för min son behöver en vän". Och minsann, prinsen och prinsessan blev de bästa vänner, och grodprinsessan, som nu var en riktig prinsessa var aldrig ensam mer. Han lärde henne att spela fotboll med den gyllene bollen och hon lärde honom att rida hennes ponny. En vacker dag, många år senare, fick de en massa barn och snipp, snapp, snut, så var sagan slut.  

Den niqabslöjbärande Askungen

Askungen - en saga av Pernilla (Esma) Simonsson Khammar

En gång för inte så länge sedan levde det en mycket söt liten flicka vars namn var Sara. När hon var helt ung dog sorgligt nog hennes pappa. Hennes mor gifte om sig, men flickans styvfar var en elak man som hade två otrevliga döttrar.

Dessa styvsystrar var så avundsjuka på den unga flickans skönhet att de behandlade henne som en tjänare och lät henne sitta vid askan i köket. De kallade henne Askungen och snart hade alla, till och med henne mor, glömt den lilla flickans namn.

Askungen saknade sin riktiga far mer och mer för varje dag.

En dag kom det en inbjudan från sultanen. Sultanen och sultaninnan skulle ha en bal för att välja en brud till emiren och alla flickorna i riket var inbjudna. Askungens styvsystrar, Hanan och Bessma, blev mycket upprymda när inbjudan kom.

"Jag ska ha på mig min svarta klänning och platta mitt svarta hår", ropade den första styvsystern. "Och guldhalsbandet som mor gav mig".

"Och jag ska ha på mig min korta svarta klänning", skrek den andra. "Med pärlörhängena".
"Kom" Askungen, ropade de. "Du måste hjälpa oss att bli klara!"

Askungen hjälpte sina styvsystrar med deras skilesstrumpor och underkjolar. Hon borstade och plattade deras hår och pudrade deras kinder och näsor. Till sist klämde hon in dem i deras vackra, svarta klänningar.

De var verkligen bedårande vackra, men inte ens efter allt detta var de två styvsystrarna på långt när så förtjusande som Askungen var i sina trasor. De var knappast avundsjuka på henne utan såg bara hennes kläder och började reta henne.

"Så synd att du inte kan komma till festen, Askungen," hånlog den första styvsystern.
"Ja", skrattade den andre. "Dom skulle aldrig tillåta en sjaskig varelse som du, närma sig slottet!"

Askungen sa ingenting, men inuti slog hennes hjärta. Hon ville verkligen gå på festen.
Efter att hennes styvsystrar gått satte hon sig ner och grät och bad till Allah.

Plötsligt kom en gammal kvinna till hennes hus och knackade på hennes dörr. I sin hand höll hon i en lång, mjuk, vacker, svart klänning med slöja, handskar och niqab.

"Jag är din goda granne", sa hon till Askungen. "Och du ska gå på festen!"

"Men jag har ingenting att ta på mig! Och hur ska jag komma dit?" sade Askungen. Den goda grannen log. Hon bad Askungen att blunda och när hon sedan öppnade ögonen stod en vacker, vit kärra framför henne, med hästar fastspända framför den och en kusk och lakej väntandes på henne.

Till sist gav den goda grannen henne ett par skor av de vackraste svarta pärlor hon någonsin hade sett. Askungen kunde inte tro sina ögon. Till sist tog Askungen på sig den vackra, silkeslena klänningen, handskarna, slöjan och ansiktsslöjan. Hon kände sig verkligen som en juvel.

När Askungen anlände till festen blev alla förvånade över hennes närvaro. De undrade vem denne främling kunde vara. Det viskades runtom i balsalen eftersom de undrade vem denna förtjusande varelsen kunde vara.

Alla trodde att de var en främmande prinsessa. Inte ens Askungens egna styvsystrar kände igen henne.
Så snart prinsen såg Askungen, blev han förtrollad av kärlek till henne. Han undrade vilken exotisk och vacker prinsessa som kunde dölja sig under dessa kläder.

Han gick fram till henne, såg henne i hennes ögon och eskorterade henne ut till terrassen där midnattens stjärnor lyste upp trädgården. Det var ett förtrollat ögonblick. Prinsen kunde inte ta ögonen från hennes. Han ville veta hennes namn, men hon undvek att svara. De såg varandra i ögonen länge.

Snart blev klockan tolv och Askungen klarade inte längre av att stanna kvar längre. Hon kunde inte längre undvika hans frågor. Hon flydde från festen och sprang ner för slottstrappan. Prinsen sprang efter henne, men när han kom ut var hon borta. Men där i trappen låg en förtjusande svart pärlsko. Prinsen plockade upp den och rusade tillbaka in i slottet. "Vet någon vem som är ägare till den här skon?" ropade han.

Nästa dag kunde inte Askungens styvsystrar prata om något annat än balen och den vackra främlingen som han hade pratat med hela natten. Medan de pratade knackade det på dörren.

"Askungen, kvickt, skynda dig och se vem det är", ropade hennes styvmoder. Det var Hans Höghet Emiren som stod på yttertrappan bredvid betjänterna, som höll upp den lilla svarta pärlskon på en sammetskudde.
Den kvinna vars fot den här skon passar är min enda sanna kärlek", sa prinsen. "Jag besöker varje hus i riket för att söka efter henne. "

De två styvsystrarna började knuffa varandra ur vägen i sin brådska att prova skon. Båda två klämde ihop tårna och tryckte så hårt de kunde, men deras fötter antingen alldeles för stora eller för små för pärlskon.
Då steg den slöjbeklädda Askungen fram. "Ers Höghet", sa hon blyg, "får jag prova?".

Medan styvsystrarna tittade på i fullkomplig häpnad, lät Askungen foten glida in i den förtjusande skon. Den passade som om den var gjord för henne!

När prinsen tittade förbi ansiktsslöjan och in i hennes ögon visste han att han funnit sin kärlek - och Askungen visste att hon funnit sin.

Askungen och prinsen fastställde datum för giftermål.

På deras bröllopsdag genljöd riket av takbir och regnet strilade ner på folket medan de hurrade. Till och med Askungens styvsystrar Hanan och Bessma var inbjudna. Alla hade en verkligt underbar dag och Askungen och hennes prins levde lyckliga i alla sina dar.