Hur ska man sänka sina krav på invandrarna och i synnerhet muslimerna?
Sverige och invandrade muslimer till Sverige har samsats och varit i samma samhälle sedan ett par decennier nu och ett problem vi (Sverige) tampas med är att svenskarna har en ganska klar bild av hur de vill att muslimer ska vara/inte vara. När muslimer beter sig på ett sätt som inte stämmer överens med hur svenskarna vill att de ska vara så blir svenskar arga/ledsna/besvikna och konfronterar dem. Detta gör givetvis muslimerna ledsna och frustrerade då de känner att de inte räcker till och att de inte får vara som de är. Hur ska samhället göra för att låta vissa beteenden passera utan att reagera så starkt på dem?
Muslimerna känner att samhället blir väldigt missnöjd så fort allting inte är perfekt och samhället håller med muslimerna om att de har en nästan orimlig nivå på hur de ser på livet. Det vill säga felfritt och perfekt. Sverige är medveten om detta dumma beteende men vet inte hur de ska bära sig åt för att bryta invanda mönster.
Det känns som att alltför mycket energi går åt till att vara missnöjd över att det inte blir exakt som de vill istället för att njuta av livet.
Vad ska man göra?
Svenskar verkar allmänt vara medvetna om att man inte kan förvänta sig att allt ska vara precis så som man önskar in i minsta detalj. Samtidigt håller de inte med muslimerna till hundra procent om att kraven är helt orimliga.
Frågan är om svenskarna och samhället verkligen är beredda att släppa drömmen om den perfekta tillvaron. För om förnuftet säger en att allt inte kan vara felfritt och perfekt, samtidigt som en liten del ändå vill tro att det är ett nåbart mål, ja då kommer sannolikt drömmen att leva vidare.
Det är naturligtvis inget fel med att ha drömmar. Tvärtom så kan drömmarna hjälpa oss att stå ut med vardagstristess, slit och motgångar. Innehållet i våra drömmar kan vara alltifrån ett större hus eller ett nytt jobb till att få barn eller kunna resa jorden runt. En del drömmar omvandlas till konkreta mål, medan andra aldrig blir något annat än en fantasi och en verklighetsflykt.
I svenskarnas fall verkar det som att man skapat en orealistisk önskebild och den har blivit ett konkret mål som man strävar efter att uppnå. Eller rättare sagt svenskarna vill att muslimerna ska sträva efter att leva upp till deras orealistiska förväntningar på dem. Är det ”bara” muslimerna som måste bete sig enligt svenskarnas strikta mall eller har man lika höga krav på en själv? Det vill säga har man generellt sett svårt att känna sig nöjd? Fokuserar man över lag mer på detaljer som skulle kunna förbättras, än på helheten och det som fungerar bra?
Hursomhelst så finns det en önskan om förändrat beteendemönster. Muslimerna vill uppenbarligen kunna njuta av livet och inte hänga upp sig så mycket på att allt inte blir exakt så som svenska samhället önskar. Det enkla svaret är att svenska samhället behöver träna sig i att fokusera på det positiva, på det som fungerar.
Du vet det där med att se att glaset är halvfullt, istället för att se det som halvtomt. Det finns förvisso övningar man kan göra för att lättare kunna styra sina tankar och känslor, men för att lyckas behöver man nog först få klart för sig varför man reagerar och agerar som man gör. Varför ser idealbilden av en muslim ut som den gör? Har det någon betydelse hur andra ser på samhällets relation till dem? Hur fungerar svenskars relationer till andra människor, exempelvis arbetskamrater, släktingar och vänner? Står de ut med andra människor som inte är perfekta? Kan svenskar ha överseende med sina egna fel och brister? Har de ett stort kontrollbehov och vill att allt ska vara förutsägbart?
Har du någon klok person i din omgivning som du kan blotta dina innersta tankar och känslor inför? Om inte, kan det nog vara fruktbart för att bolla ovanstående och liknande frågor med en psykolog eller psykoterapeut som ett första steg. Sedan, när man har koll på hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop och hur allt har uppstått, då är man redo att börja ifrågasätta sina idealbilder och hitta strategier som underlättar för svenskarna och svenska samhället att njuta av livet och uppskatta det som de har.
