Hur ska man sänka sina krav på muslimerna?

Hur ska man sänka sina krav på invandrarna och i synnerhet muslimerna?

Sverige och invandrade muslimer till Sverige har samsats och varit i samma samhälle sedan ett par decennier nu och ett problem vi (Sverige) tampas med är att svenskarna har en ganska klar bild av hur de vill att muslimer ska vara/inte vara. När muslimer beter sig på ett sätt som inte stämmer överens med hur svenskarna vill att de ska vara så blir svenskar arga/ledsna/besvikna och konfronterar dem. Detta gör givetvis muslimerna ledsna och frustrerade då de känner att de inte räcker till och att de inte får vara som de är. Hur ska samhället göra för att låta vissa beteenden passera utan att reagera så starkt på dem?

Muslimerna känner att samhället blir väldigt missnöjd så fort allting inte är perfekt och samhället håller med muslimerna om att de har en nästan orimlig nivå på hur de ser på livet. Det vill säga felfritt och perfekt. Sverige är medveten om detta dumma beteende men vet inte hur de ska bära sig åt för att bryta invanda mönster.

Det känns som att alltför mycket energi går åt till att vara missnöjd över att det inte blir exakt som de vill istället för att njuta av livet.

Vad ska man göra?

Svenskar verkar allmänt vara medvetna om att man inte kan förvänta sig att allt ska vara precis så som man önskar in i minsta detalj. Samtidigt håller de inte med muslimerna till hundra procent om att kraven är helt orimliga.

Frågan är om svenskarna och samhället verkligen är beredda att släppa drömmen om den perfekta tillvaron. För om förnuftet säger en att allt inte kan vara felfritt och perfekt, samtidigt som en liten del ändå vill tro att det är ett nåbart mål, ja då kommer sannolikt drömmen att leva vidare.

Det är naturligtvis inget fel med att ha drömmar. Tvärtom så kan drömmarna hjälpa oss att stå ut med vardagstristess, slit och motgångar. Innehållet i våra drömmar kan vara alltifrån ett större hus eller ett nytt jobb till att få barn eller kunna resa jorden runt. En del drömmar omvandlas till konkreta mål, medan andra aldrig blir något annat än en fantasi och en verklighetsflykt.

I svenskarnas fall verkar det som att man skapat en orealistisk önskebild och den har blivit ett konkret mål som man strävar efter att uppnå. Eller rättare sagt svenskarna vill att muslimerna ska sträva efter att leva upp till deras orealistiska förväntningar på dem. Är det ”bara” muslimerna som måste bete sig enligt svenskarnas strikta mall eller har man lika höga krav på en själv? Det vill säga har man generellt sett svårt att känna sig nöjd? Fokuserar man över lag mer på detaljer som skulle kunna förbättras, än på helheten och det som fungerar bra?

Hursomhelst så finns det en önskan om förändrat beteendemönster. Muslimerna vill uppenbarligen kunna njuta av livet och inte hänga upp sig så mycket på att allt inte blir exakt så som svenska samhället önskar. Det enkla svaret är att svenska samhället behöver träna sig i att fokusera på det positiva, på det som fungerar.

Du vet det där med att se att glaset är halvfullt, istället för att se det som halvtomt. Det finns förvisso övningar man kan göra för att lättare kunna styra sina tankar och känslor, men för att lyckas behöver man nog först få klart för sig varför man reagerar och agerar som man gör. Varför ser idealbilden av en muslim ut som den gör? Har det någon betydelse hur andra ser på samhällets relation till dem? Hur fungerar svenskars relationer till andra människor, exempelvis arbetskamrater, släktingar och vänner? Står de ut med andra människor som inte är perfekta? Kan svenskar ha överseende med sina egna fel och brister? Har de ett stort kontrollbehov och vill att allt ska vara förutsägbart?

Har du någon klok person i din omgivning som du kan blotta dina innersta tankar och känslor inför? Om inte, kan det nog vara fruktbart för att bolla ovanstående och liknande frågor med en psykolog eller psykoterapeut som ett första steg. Sedan, när man har koll på hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop och hur allt har uppstått, då är man redo att börja ifrågasätta sina idealbilder och hitta strategier som underlättar för svenskarna och svenska samhället att njuta av livet och uppskatta det som de har. 

"Gnälliga" muslimer skapar splittring

"Gnälliga muslimer" skapar splittring

Muslimer är väldigt smarta, har otroligt lätt för att knyta nya kontakter, men besitter även förmågan att slå sönder ett samhälle med GNÄLL, menar Sverigedemokrater om och om igen. Detta har nu nått en gräns där vår Sverigedemokraterna är oroliga för att samhället ska gå sönder. Vissa Sverigedemokrater är på bristningsgränsen.

Sedan muslimer började invandra till Sverige har många ansett dessa vara "gnälliga".

Genom åren har de lyckats fullständigt utarma många Sverigedemokrater med gnäll och tjat om rättigheter och skyldigheter. Den starkaste upplevelsen som samhällsindivid är att man mentalt och fysiskt burit på dessa tankar. Denna underbara muslim som alla andra får en sådan enorm glädje av. De har starka band till sitt hemland, sina rötter men också knytit nya band till svenskarna och Sverige.

Muslimer har haft en förmåga att sätta sig på tvären genom "gnäll", väldigt ofta när samhället ska stifta nya lagar och göra något för deras skull. De tycker att allt är fel, maten Sverige har och serverar passar inte, och kläderna är fel mm mm. och de är helt fixerad vid vissa saker som mat. Vi har dock många importvaror från bland annat Libanon, Tunisien och Iran nu.

After-work och andra sociala tillställningar havererar de genom tjat. När man väl kommer iväg är man helt slut och arg.

Är det fel på oss som samhälle?? Om man försöker vara tydlig och lugn och inte ge efter, men åren går och det blir inte bättre.

Hjälp!! Vad ska man göra?

Den första tanken som dyker upp i huvudet är "oj, vilket ansvar som läggs på muslimernas axlar”. De, ensamma, bär ansvaret för att ett samhälle håller på att ”gå sönder”. Jag förstår att det stundtals kan kännas så, men hoppas att man också inser det orimliga i att lägga hela skulden på muslimerna. Förmodligen inser man det.

Det här handlar varken om att det är fel på samhället eller på muslimerna. Däremot verkar kommunikationen mellan dem fungera mindre bra. För att det ska få till en förändring måste man dels försöka förstå vad som ligger bakom gnället, och dels få syn på vad samhället förmedlar till muslimerna. Vad säger ni till dem och hur? Vad förmedlar samhället och människorna med sina ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall? Vilka konsekvenser får gnället för muslimerna? Hur ofta leder det till att samhället ändrar sina planer eller serverar en alternativ lag för att den ordinarie inte passade? Får muslimerna er odelade uppmärksamhet när de tjatar?

Gnäll och tjat kan göra vem som helst irriterad, särskilt när det förekommer i samband med att man själv bjudit till, att man har hittat på någon rolig aktivitet, bemödat sig om att ändra lagar eller gett bidrag. Då är det lätt att känna sig kränkt, besviken och arg och tycka att den som gnäller är otacksam och otrevlig.

Ibland kan förstås gnäll och tjat handla om ren otacksamhet och att muslimerna inte förstår eller bryr sig om hur beteendet uppfattas av andra. Men när gnället förekommer i så många olika sammanhang, men samtidigt bara riktat mot svenska samhället och Sverige så måste man söka efter andra förklaringar. Var är det skon klämmer egentligen? Är maten helt fel? Eller är det något annat muslimerna vill säga med sitt gnäll?

Det är inte alltid som samhället är fullt medveten om sina känslor och tankar. Därför kan man inte heller begära att muslimer ska kunna ge uttryck för sina känslor på ett begripligt och välartat sätt. Du kan nog lugnt utgå ifrån att det inte bara är samhället som upplever situationen som jobbig. Muslimerna njuter knappast heller av tillvaron. Om du har det i bakhuvudet hela tiden så minskar risken för att man ska bli irriterad. Jag misstänker nämligen att många lätt blir det, för så fort man hör minsta gnäll blir man påmind om alla andra gånger som muslimerna varit gnälliga och ser förmodligen framför dig hur gnället ska eskalera. Även om man bemödar sig om att behålla lugnet kan det då vara svårt att dölja irritationen.

Försök se den närmaste tiden som ett projekt som går ut på att samhället ska försöka förstå vad som utlöser gnällandet och se hur samhället förstärker det. Stanna upp nästa gång muslimerna klagar på lagar och förklara att det inte är så kul att höra att hon tycker att det Sverige lagstiftat är fel. Säg samtidigt att du inte tror att hon säger det för att vara elak och att du förstår att det kanske är något annat än lagarna som är det egentliga problemet. Var tydlig med att du vill veta vad som gör muslimer på dåligt humör och att du vill hjälpa dem om du kan, men pressa inte fram några svar.

Passa också på att prata om islam och hemlandet när ni råkar ha en lugn stund tillsammans på tu man hand. Var återigen tydlig med att du vill förstå och att du vill veta vad du kan göra för att ni ska få det bättre tillsammans. Preparera dig med ett stort mått av tålamod och ge inte upp i första taget. Men om du känner att du inte når fram till muslimerna kanske du kan föreslå att hon pratar med någon i sitt hemland till exempel. 

Känslornas makt över förnuftet

Jag vill börja med att förklara att jag inte är här för att förändra människors åsikter och känslor gentemot islam och Sverige varken till det positiva eller negativa, utan snarare skapa nya reflektioner om hur ens tankar och känslor hänger ihop med ens inställning till Sverige respektive islam.  

Om man är svensk finns det starka associationer till Sverige och det svenska, i synnerhet om man varit i Sverige, bott i Sverige, gått i svensk skola, jobbat med svenskar, haft svenska vänner, ätit svensk mat och firat svenska traditioner i olika årstider.  

Dessa är för det mesta positiva, i synnerhet när man talar om landet som helhet. När man sedan blir irriterad över att bussen kommer försent eller att lönen inte täcker till är det ofta antingen företaget som individ man klagar på eller så är det självkritik man ger sig, jag var inte duktig nog i skolan, är kvinna, ful, osv därför får jag inget bra jobb, eller jag var vaken hela natten så jag är trött i dag och kunde därför inte hinna med bussen som går tidigare, för jag vet ju att jag alltid kommer precis i tid oavsett om bussen är sen eller inte.  

Oavsett vilken inställning man har mot sig själv och samhällsagenter är känslorna inför Sverige glada och positiva. Man vill bo här, även om en semesterresa till något varmt land inte är helt fel ibland. Sverige associerad med tanke och känsla till något positivt.  

Ofta har dessa människor kvar sina positiva känslor inför Sverige oavsett vad som händer runtomkring en. Man tar avstånd till löpsedlarna och distanserar sig med dem. Man letar efter individuella skillnader för att inte associeras eller förknippas ihop med agenten som utförde handlingen, även om man till mer än hälften faktiskt rent logiskt har samma tankar och åsikter om mycket annat.  

 Alla söker bevis och stöd för den tro om sig själv som man har. Men Allah har sagt att vi ska jobba med att förstå varför vi känner som vi känner, ändra våra känslor och förstå med vårt förnuft hur allting i världen hänger ihop, med hjälp av vetenskap, matematik och kliniska observationer.  

Mitt budskap till den som läser den här boken är: ta inte någonting för givet och försök förstå varför du du vill och tänker som du gör. Sätt alltid saker i perspektiv. 

Jag har lärt mig att de som träffat människor utomlands eller med annan kultur och tänkesätt oftare är ödmjukare till samhällets problem och framtidslösningar. Man ser inte allting i svart eller vitt och man klumpar inte ihop människor och man försöker att se ur den andre människans utgångspunkt. 

Man tar reda på hans eller hennes bakgrund, historia, både den personliga med också världsomspännande historien. För något som de flesta glömmer är att allting i livet hänger ihop. Ingenting sker av en slump. Det är allting ens känslor och tankar som ligger bakom historiska händelser. Psykologi har alltid varit aktuellt i islam, dvs att förstå hur allting hänger ihop. 

Kropp och själ är ett och allting påverkar varandra. Den som inte hänger med på det har säkerligen hört talas om att allting är energi, dvs små beståndsdelar, energi och tomrum. Ingenting av det är separat. Allting hänger ihop, även om de rör på sig och förändras och förändrar på olika sätt.  

Jag vill att det här ska vara en magstark tanke om Sverige och islam. Syftet är inte att få någon att ändra sig, men jag är övertygad om att när man väl börjar associera islam med positiva människor, härliga dofter, lukt, ljud, ljus, smaker, tankar och känslostämningar först då kommer vi att få en förändring i tankesättet om hur vi ser på Sverige och islam.  

Men som Platon sa: man kan inte få någon att förstå saker som bara kan förstås i sitt sammanhang, som i sin tur består av förklaringar eller definitioner. Allting hänger ihop. En person med stor och bred förkunskap och som har positiva associationer till islam kommer att läsa den här boken med helt andra känslor än den som endast låter enstaka budskap tränga in i örat på en och som stänger sitt hjärta till förnuftet. 

Den som har fått sitt hjärta fyllt av hatfulla känslor gentemot islam kommer att läsa den här boken med utgångspunkt med de känslorna och han eller hon kommer att leta efter bevis och stöd som matar elden i ens hjärta. Oavsett vilket så påverkas båda parter av sina känslor i första hand. 

Inte förrän känslorna börjar förändrad kommer man att börja med att resonera med förnuftet och att ändra en människas känslor tar år att göra. 

Tänk bara på en liten utsatt hemlös pojke som inte haft något riktigt hem. Hans känslor inför det är så starka att de sällan förändras även om han senare i livet lever stabilt i ett kärleksfullt hem.  

Känslorna är oerhört maktfylld. Det är därför Allah i Koranen säger till muslimerna att de ska rena sina hjärtan, det vill säga ändra på sina tankar och tvinga sig själva att tänka på ett helt nytt sätt så att ens känslor också förändras. För det går åt två håll och är man inte medveten om det tror man att förnuftet styr känslorna hel tiden men i verkligheten är det tvärtom. 

Känslor har makten över förnuftet. Det är därför reklam och media är så effektivt eftersom det spelar på människors känslor. Något man med förnuftet inte ens skulle vilja ta i tång med blir önskvärt och man längtar efter det, eftersom det associerad med glada människor, lycka, spänning, glädje, skönhet, osv. Eftersom känslorna är så positiva vill man gärna göra precis som reklamen vill att vi ska göra. 

Bilderna, och doftassociationerna har skapat ett så starkt band att du tänker på det dag och natt, om inte så undermedvetet. Du mår alltid bra i närheten av produkten eller dessa människor utan att du kan förklara varför.
 

Detsamma gäller media och nyheter. 
Det som de rapporterar om skapar känslor av obehag och magont. Man känner sig obekväm och till och med hatisk, utan att riktigt förstå varför. Man tror sig kanske ha en förklaring som serverats genom bilder och skillnader mellan dig och den som utfört handlingen. 

Bilderna som visas i samband med nyheten kommer i framtiden alltid att skapa ett så starkt obehag att nästa gång du ser bilder med liknande saker eller människor igen kommer du att må dåligt, utan att du med förnuftet kan förklara varför. Bilden har skapat en så stark motbjudande effekt att du inte ens vill veta mer om bakgrunden, eller varför du mår dåligt. 

Du gör en ytlig bedömning om du är riktigt klok och förstår att det nyheten rapporterade, som fick dig att må dåligt hör ihop med människorna och händelsen som det rapporterades om. Är det en bild på en död flicka biten av en orm kommer du att känna stark rädsla eller obehag nästa gång du ser en orm eller biten flicka. 

Du tar inte reda på mer eftersom om du gör det kommer du att må ännu sämre till en början då du fortfarande inte lyckats sammankoppla eller sära på fenomenen. Kanske nästa bitna flicka har blivit det av hund, men eftersom känslorna var så starka får du en stark obehaglig bild av en orm på näthinnan när du hör talas om den bitna flickan. 

Skulle detta upprepas om och om igen kan man lött dra slutsatsen att vi måste avliva alla hundar eller göra oss av med dem eftersom de är farliga. Man ser inte hur saker och ting hänger ihop och drar förhastade slutsatser om saker och ting.

Detsamma gäller muslimer och islam. När man hör samma budskap och ser samma bild om och om igen, blir känslorna bara starkare och starkare. Eftersom det inte finns någon motpol, t ex om vi jämför med gulliga hundar som vi umgås med och läser om i dagarna och till och med ser Disneyfilmer om, kommer känslorna att fullständigt vara fyllda av hat och fruktan. 

Hade vi haft en motpol i vardagen då vi matas av muslimska älskade kändisar likt Prinsessan Diana, läser om de i gulliga böcker med gulliga bilder och umgås med söta underbara och fruktansvärt trevliga och skäggiga och slöjbärande muslimer i toppskiktet i svensk näring och regering där man får se dem på Skavlan skämta och le, skulle känslorna börja att förändrad och först då kan man med sant förnuft börja studera muslimer från ett neutralt och oberoende perspektiv. Men tills dess behövs det mer av det här.