Lesley Hazleton berättar om hur hon ser på Muhammad som en hel mänsklig person och ger oss perspektiv på den islamiska slöjan.
torsdag 14 november 2013
Fattigdom i hjärtat
Yttre Fattigdom är tillfälligt, inre fattigdom är evigt.
Hjärtat som slår, men redan har dött. Det finns bara en sak som kan döda det, genom att ta bort det enda behov det har, att vara nära Allah.
Trots det föder vi kroppen men svälter vår själ. När kroppen dör gråter vi, men det är bara ett tillfälle då vår själ får av sig sitt skal.
Hjärtat skapades med ett syfte. När det inte används som det är skapat för, dör det. Hjärtat är skapat för att fyllas med Gud.
Hjärtat som ägs av det här livet, är det svagaste. Det är sann fattigdom.
Muslimer säger ofta att de älskar Gud mest, men det sägs bara med tungan.
Vad är du mest rädd för? Vad är du mest orolig för? Är det verkligen Gud? Är det verkligen så att du är rädd för att stå framför honom? Nej, oftast är det karriären, pengar eller hälsan.
När du ges ett val, vad väljer du?
Vem definierar framgång? Samhället eller Allah? Vem definierar fattigdom? När vi älskar människor mest, fylls våra hjärtan med det. När vi älskar pengar, fylls våra hjärtan med det.
Genom att lära ut islam. Någonstans blev det fel och vi måste börja fundera på hur vi ska rätta till det.
Hjärtat som slår, men redan har dött. Det finns bara en sak som kan döda det, genom att ta bort det enda behov det har, att vara nära Allah.
Trots det föder vi kroppen men svälter vår själ. När kroppen dör gråter vi, men det är bara ett tillfälle då vår själ får av sig sitt skal.
Hjärtat skapades med ett syfte. När det inte används som det är skapat för, dör det. Hjärtat är skapat för att fyllas med Gud.
Hjärtat som ägs av det här livet, är det svagaste. Det är sann fattigdom.
Muslimer säger ofta att de älskar Gud mest, men det sägs bara med tungan.
Vad är du mest rädd för? Vad är du mest orolig för? Är det verkligen Gud? Är det verkligen så att du är rädd för att stå framför honom? Nej, oftast är det karriären, pengar eller hälsan.
När du ges ett val, vad väljer du?
Vem definierar framgång? Samhället eller Allah? Vem definierar fattigdom? När vi älskar människor mest, fylls våra hjärtan med det. När vi älskar pengar, fylls våra hjärtan med det.
Genom att lära ut islam. Någonstans blev det fel och vi måste börja fundera på hur vi ska rätta till det.
onsdag 13 november 2013
En turist läser Koranen
En turist läser Koranen.
Varje gång hon trodde att hon förstod Koranen vaknade hon upp nästa morgon och kände att det fanns mer.
Språket sedan, ta al-Fatiha till exempel och lyssna på Koranen. Den ska lyssnas och kännas först och främst på arabiska, det är rytmiskt och poetiskt.
Koranen visar hur kvinnor och män inkluderas och att de ses som lika. Troende män och troende kvinnor.
Koranen är flexibel och har en massa lagar, men om man inte klarar alla så gör det inget, försök igen, Gud är förlåtande.
Det finns inte några 72 oskulder i Koranen hur länge man än försöker att leta efter det.
Varje gång hon trodde att hon förstod Koranen vaknade hon upp nästa morgon och kände att det fanns mer.
Språket sedan, ta al-Fatiha till exempel och lyssna på Koranen. Den ska lyssnas och kännas först och främst på arabiska, det är rytmiskt och poetiskt.
Koranen visar hur kvinnor och män inkluderas och att de ses som lika. Troende män och troende kvinnor.
Koranen är flexibel och har en massa lagar, men om man inte klarar alla så gör det inget, försök igen, Gud är förlåtande.
Det finns inte några 72 oskulder i Koranen hur länge man än försöker att leta efter det.
Hur ska man sänka sina krav på muslimerna?
Hur ska man sänka sina krav på invandrarna och i synnerhet muslimerna?
Sverige och invandrade muslimer till Sverige har samsats och varit i samma samhälle sedan ett par decennier nu och ett problem vi (Sverige) tampas med är att svenskarna har en ganska klar bild av hur de vill att muslimer ska vara/inte vara. När muslimer beter sig på ett sätt som inte stämmer överens med hur svenskarna vill att de ska vara så blir svenskar arga/ledsna/besvikna och konfronterar dem. Detta gör givetvis muslimerna ledsna och frustrerade då de känner att de inte räcker till och att de inte får vara som de är. Hur ska samhället göra för att låta vissa beteenden passera utan att reagera så starkt på dem?
Muslimerna känner att samhället blir väldigt missnöjd så fort allting inte är perfekt och samhället håller med muslimerna om att de har en nästan orimlig nivå på hur de ser på livet. Det vill säga felfritt och perfekt. Sverige är medveten om detta dumma beteende men vet inte hur de ska bära sig åt för att bryta invanda mönster.
Det känns som att alltför mycket energi går åt till att vara missnöjd över att det inte blir exakt som de vill istället för att njuta av livet.
Vad ska man göra?
Svenskar verkar allmänt vara medvetna om att man inte kan förvänta sig att allt ska vara precis så som man önskar in i minsta detalj. Samtidigt håller de inte med muslimerna till hundra procent om att kraven är helt orimliga.
Frågan är om svenskarna och samhället verkligen är beredda att släppa drömmen om den perfekta tillvaron. För om förnuftet säger en att allt inte kan vara felfritt och perfekt, samtidigt som en liten del ändå vill tro att det är ett nåbart mål, ja då kommer sannolikt drömmen att leva vidare.
Det är naturligtvis inget fel med att ha drömmar. Tvärtom så kan drömmarna hjälpa oss att stå ut med vardagstristess, slit och motgångar. Innehållet i våra drömmar kan vara alltifrån ett större hus eller ett nytt jobb till att få barn eller kunna resa jorden runt. En del drömmar omvandlas till konkreta mål, medan andra aldrig blir något annat än en fantasi och en verklighetsflykt.
I svenskarnas fall verkar det som att man skapat en orealistisk önskebild och den har blivit ett konkret mål som man strävar efter att uppnå. Eller rättare sagt svenskarna vill att muslimerna ska sträva efter att leva upp till deras orealistiska förväntningar på dem. Är det ”bara” muslimerna som måste bete sig enligt svenskarnas strikta mall eller har man lika höga krav på en själv? Det vill säga har man generellt sett svårt att känna sig nöjd? Fokuserar man över lag mer på detaljer som skulle kunna förbättras, än på helheten och det som fungerar bra?
Hursomhelst så finns det en önskan om förändrat beteendemönster. Muslimerna vill uppenbarligen kunna njuta av livet och inte hänga upp sig så mycket på att allt inte blir exakt så som svenska samhället önskar. Det enkla svaret är att svenska samhället behöver träna sig i att fokusera på det positiva, på det som fungerar.
Du vet det där med att se att glaset är halvfullt, istället för att se det som halvtomt. Det finns förvisso övningar man kan göra för att lättare kunna styra sina tankar och känslor, men för att lyckas behöver man nog först få klart för sig varför man reagerar och agerar som man gör. Varför ser idealbilden av en muslim ut som den gör? Har det någon betydelse hur andra ser på samhällets relation till dem? Hur fungerar svenskars relationer till andra människor, exempelvis arbetskamrater, släktingar och vänner? Står de ut med andra människor som inte är perfekta? Kan svenskar ha överseende med sina egna fel och brister? Har de ett stort kontrollbehov och vill att allt ska vara förutsägbart?
Har du någon klok person i din omgivning som du kan blotta dina innersta tankar och känslor inför? Om inte, kan det nog vara fruktbart för att bolla ovanstående och liknande frågor med en psykolog eller psykoterapeut som ett första steg. Sedan, när man har koll på hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop och hur allt har uppstått, då är man redo att börja ifrågasätta sina idealbilder och hitta strategier som underlättar för svenskarna och svenska samhället att njuta av livet och uppskatta det som de har.
"Gnälliga" muslimer skapar splittring
"Gnälliga muslimer" skapar splittring
Muslimer är väldigt smarta, har otroligt lätt för att knyta nya kontakter, men besitter även förmågan att slå sönder ett samhälle med GNÄLL, menar Sverigedemokrater om och om igen. Detta har nu nått en gräns där vår Sverigedemokraterna är oroliga för att samhället ska gå sönder. Vissa Sverigedemokrater är på bristningsgränsen.
Sedan muslimer började invandra till Sverige har många ansett dessa vara "gnälliga".
Genom åren har de lyckats fullständigt utarma många Sverigedemokrater med gnäll och tjat om rättigheter och skyldigheter. Den starkaste upplevelsen som samhällsindivid är att man mentalt och fysiskt burit på dessa tankar. Denna underbara muslim som alla andra får en sådan enorm glädje av. De har starka band till sitt hemland, sina rötter men också knytit nya band till svenskarna och Sverige.
Muslimer har haft en förmåga att sätta sig på tvären genom "gnäll", väldigt ofta när samhället ska stifta nya lagar och göra något för deras skull. De tycker att allt är fel, maten Sverige har och serverar passar inte, och kläderna är fel mm mm. och de är helt fixerad vid vissa saker som mat. Vi har dock många importvaror från bland annat Libanon, Tunisien och Iran nu.
After-work och andra sociala tillställningar havererar de genom tjat. När man väl kommer iväg är man helt slut och arg.
Är det fel på oss som samhälle?? Om man försöker vara tydlig och lugn och inte ge efter, men åren går och det blir inte bättre.
Hjälp!! Vad ska man göra?
Den första tanken som dyker upp i huvudet är "oj, vilket ansvar som läggs på muslimernas axlar”. De, ensamma, bär ansvaret för att ett samhälle håller på att ”gå sönder”. Jag förstår att det stundtals kan kännas så, men hoppas att man också inser det orimliga i att lägga hela skulden på muslimerna. Förmodligen inser man det.
Det här handlar varken om att det är fel på samhället eller på muslimerna. Däremot verkar kommunikationen mellan dem fungera mindre bra. För att det ska få till en förändring måste man dels försöka förstå vad som ligger bakom gnället, och dels få syn på vad samhället förmedlar till muslimerna. Vad säger ni till dem och hur? Vad förmedlar samhället och människorna med sina ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall? Vilka konsekvenser får gnället för muslimerna? Hur ofta leder det till att samhället ändrar sina planer eller serverar en alternativ lag för att den ordinarie inte passade? Får muslimerna er odelade uppmärksamhet när de tjatar?
Gnäll och tjat kan göra vem som helst irriterad, särskilt när det förekommer i samband med att man själv bjudit till, att man har hittat på någon rolig aktivitet, bemödat sig om att ändra lagar eller gett bidrag. Då är det lätt att känna sig kränkt, besviken och arg och tycka att den som gnäller är otacksam och otrevlig.
Ibland kan förstås gnäll och tjat handla om ren otacksamhet och att muslimerna inte förstår eller bryr sig om hur beteendet uppfattas av andra. Men när gnället förekommer i så många olika sammanhang, men samtidigt bara riktat mot svenska samhället och Sverige så måste man söka efter andra förklaringar. Var är det skon klämmer egentligen? Är maten helt fel? Eller är det något annat muslimerna vill säga med sitt gnäll?
Det är inte alltid som samhället är fullt medveten om sina känslor och tankar. Därför kan man inte heller begära att muslimer ska kunna ge uttryck för sina känslor på ett begripligt och välartat sätt. Du kan nog lugnt utgå ifrån att det inte bara är samhället som upplever situationen som jobbig. Muslimerna njuter knappast heller av tillvaron. Om du har det i bakhuvudet hela tiden så minskar risken för att man ska bli irriterad. Jag misstänker nämligen att många lätt blir det, för så fort man hör minsta gnäll blir man påmind om alla andra gånger som muslimerna varit gnälliga och ser förmodligen framför dig hur gnället ska eskalera. Även om man bemödar sig om att behålla lugnet kan det då vara svårt att dölja irritationen.
Försök se den närmaste tiden som ett projekt som går ut på att samhället ska försöka förstå vad som utlöser gnällandet och se hur samhället förstärker det. Stanna upp nästa gång muslimerna klagar på lagar och förklara att det inte är så kul att höra att hon tycker att det Sverige lagstiftat är fel. Säg samtidigt att du inte tror att hon säger det för att vara elak och att du förstår att det kanske är något annat än lagarna som är det egentliga problemet. Var tydlig med att du vill veta vad som gör muslimer på dåligt humör och att du vill hjälpa dem om du kan, men pressa inte fram några svar.
Passa också på att prata om islam och hemlandet när ni råkar ha en lugn stund tillsammans på tu man hand. Var återigen tydlig med att du vill förstå och att du vill veta vad du kan göra för att ni ska få det bättre tillsammans. Preparera dig med ett stort mått av tålamod och ge inte upp i första taget. Men om du känner att du inte når fram till muslimerna kanske du kan föreslå att hon pratar med någon i sitt hemland till exempel.
Muslimer är väldigt smarta, har otroligt lätt för att knyta nya kontakter, men besitter även förmågan att slå sönder ett samhälle med GNÄLL, menar Sverigedemokrater om och om igen. Detta har nu nått en gräns där vår Sverigedemokraterna är oroliga för att samhället ska gå sönder. Vissa Sverigedemokrater är på bristningsgränsen.
Sedan muslimer började invandra till Sverige har många ansett dessa vara "gnälliga".
Genom åren har de lyckats fullständigt utarma många Sverigedemokrater med gnäll och tjat om rättigheter och skyldigheter. Den starkaste upplevelsen som samhällsindivid är att man mentalt och fysiskt burit på dessa tankar. Denna underbara muslim som alla andra får en sådan enorm glädje av. De har starka band till sitt hemland, sina rötter men också knytit nya band till svenskarna och Sverige.
Muslimer har haft en förmåga att sätta sig på tvären genom "gnäll", väldigt ofta när samhället ska stifta nya lagar och göra något för deras skull. De tycker att allt är fel, maten Sverige har och serverar passar inte, och kläderna är fel mm mm. och de är helt fixerad vid vissa saker som mat. Vi har dock många importvaror från bland annat Libanon, Tunisien och Iran nu.
After-work och andra sociala tillställningar havererar de genom tjat. När man väl kommer iväg är man helt slut och arg.
Är det fel på oss som samhälle?? Om man försöker vara tydlig och lugn och inte ge efter, men åren går och det blir inte bättre.
Hjälp!! Vad ska man göra?
Den första tanken som dyker upp i huvudet är "oj, vilket ansvar som läggs på muslimernas axlar”. De, ensamma, bär ansvaret för att ett samhälle håller på att ”gå sönder”. Jag förstår att det stundtals kan kännas så, men hoppas att man också inser det orimliga i att lägga hela skulden på muslimerna. Förmodligen inser man det.
Det här handlar varken om att det är fel på samhället eller på muslimerna. Däremot verkar kommunikationen mellan dem fungera mindre bra. För att det ska få till en förändring måste man dels försöka förstå vad som ligger bakom gnället, och dels få syn på vad samhället förmedlar till muslimerna. Vad säger ni till dem och hur? Vad förmedlar samhället och människorna med sina ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall? Vilka konsekvenser får gnället för muslimerna? Hur ofta leder det till att samhället ändrar sina planer eller serverar en alternativ lag för att den ordinarie inte passade? Får muslimerna er odelade uppmärksamhet när de tjatar?
Gnäll och tjat kan göra vem som helst irriterad, särskilt när det förekommer i samband med att man själv bjudit till, att man har hittat på någon rolig aktivitet, bemödat sig om att ändra lagar eller gett bidrag. Då är det lätt att känna sig kränkt, besviken och arg och tycka att den som gnäller är otacksam och otrevlig.
Ibland kan förstås gnäll och tjat handla om ren otacksamhet och att muslimerna inte förstår eller bryr sig om hur beteendet uppfattas av andra. Men när gnället förekommer i så många olika sammanhang, men samtidigt bara riktat mot svenska samhället och Sverige så måste man söka efter andra förklaringar. Var är det skon klämmer egentligen? Är maten helt fel? Eller är det något annat muslimerna vill säga med sitt gnäll?
Det är inte alltid som samhället är fullt medveten om sina känslor och tankar. Därför kan man inte heller begära att muslimer ska kunna ge uttryck för sina känslor på ett begripligt och välartat sätt. Du kan nog lugnt utgå ifrån att det inte bara är samhället som upplever situationen som jobbig. Muslimerna njuter knappast heller av tillvaron. Om du har det i bakhuvudet hela tiden så minskar risken för att man ska bli irriterad. Jag misstänker nämligen att många lätt blir det, för så fort man hör minsta gnäll blir man påmind om alla andra gånger som muslimerna varit gnälliga och ser förmodligen framför dig hur gnället ska eskalera. Även om man bemödar sig om att behålla lugnet kan det då vara svårt att dölja irritationen.
Försök se den närmaste tiden som ett projekt som går ut på att samhället ska försöka förstå vad som utlöser gnällandet och se hur samhället förstärker det. Stanna upp nästa gång muslimerna klagar på lagar och förklara att det inte är så kul att höra att hon tycker att det Sverige lagstiftat är fel. Säg samtidigt att du inte tror att hon säger det för att vara elak och att du förstår att det kanske är något annat än lagarna som är det egentliga problemet. Var tydlig med att du vill veta vad som gör muslimer på dåligt humör och att du vill hjälpa dem om du kan, men pressa inte fram några svar.
Passa också på att prata om islam och hemlandet när ni råkar ha en lugn stund tillsammans på tu man hand. Var återigen tydlig med att du vill förstå och att du vill veta vad du kan göra för att ni ska få det bättre tillsammans. Preparera dig med ett stort mått av tålamod och ge inte upp i första taget. Men om du känner att du inte når fram till muslimerna kanske du kan föreslå att hon pratar med någon i sitt hemland till exempel.
Mobbning av muslimer måste få ett slut!
Vad kan samhället göra?
Ilska. Sorg. Hjälplöshet. Att inse att muslimer utsätts för mobbning – eller kanske mobbar andra – väcker en mängd känslor. Vad kan och bör man egentligen göra för att komma tillrätta med situationen? Det viktigaste är att man gör någonting. Mobbningen måste upphöra.
Varningssignaler
Trots att muslimer ofta är duktiga på att dölja mobbningssituationer finns det en rad tecken som kan signalera att allt inte står rätt till.
Muslimer kan komma hem med blåmärken pga av stenkastning.
En mobbad muslim förlorar ofta intresset för samhället. Dessutom mår de ofta dåligt både fysiskt och psykiskt, har ont i huvudet och magen och är ledsna.
Det finns saker du kan göra
För samhället är det viktigt att fråga vad som är jobbigt för att kunna vara ett stöd och bekräfta att problemet tas på allvar.
Ta reda på vad han eller hon blir mobbad för. Det finns ofta ett problem i botten, något som kan ses som en svaghet och som ofta Sverigedemokraterna hittar.
Att bara säga till den som blir mobbad att han eller hon ska strunta i den som mobbar och inte bry sig om vad som sägs är oftast ingen lösning. För samhället är det bäst att kräva av politikerna att de hanterar situationen och sätter upp en handlingsplan.
Tala gärna med både politiker och statsminister om problemen. Börjar man kontakta andra muslimer och agera själv kan det ofta gå galet.
Var sociala tillsammans
För att ge muslimer bättre självkänsla i sociala situationer kan det vara bra att diskutera kroppsspråk. Hur framstår man som trygg och säker? Enkla knep som att sträcka på sig och se folk i ögonen kan förändra hur andra ser på en.
För att pröva sig fram i sociala situationer kan man som svensk medborgare ta med sig den mobbade i nya sammanhang och göra saker tillsammans. Att delta i andra aktiviteter utanför hemmet kan öppna dörren till nya möten och vänner.
Mobbaren
Det finns olika typer av mobbare. De kan ha hög social status, vilja vara populär och leda en grupp. Andra är mer ensamvargar med låg självkänsla som lätt faller för grupptryck.
Ofta har mobbaren ett aggressivt beteende och ser våld som något positivt. Han eller hon hamnar ofta i bråk, de skyller gärna ifrån sig och vill inte acceptera konsekvenser av sitt eget handlande.
En mobbare känner av någon anledning tillfredställelse av att plåga dem som han eller hon anser har någon form av svaghet. De tycker att det är roligt att se andra förnedras och lida. Så länge de uppnår önskat resultat kommer mobbaren att fortsätta.
Mobbare saknar gränser. De kan lida av narcissistiska tendenser eller själva vara kränkta, och därför ta ut sin frustration på någon de anser vara svagare.
Mobbare är ofta självsäkra samtidigt som de lider av bristande empati. De har inte sällan haft en dålig uppväxt med våld i hemmet och/eller frånvarande föräldrar.
Ta problemet på allvar!
Det är självklart svårt som samhällsmedborgare att förstå och acceptera Sverigedemokrater är mobbare. Men det är viktigt att ta situationen på allvar. En mobbare behöver hjälp. Tro inte att beteendet bara är en fas som kommer att gå över.
För att lösa problem med Sverigedemokrater som visar sig omogna i sociala sammanhang måste man som samhälle backa ett steg i deras frigörelse, säga stopp och sätta gränser.
Som samhälle måste vi prata med Sverigedemokraterna. Varför gör de det de gör? Finns det något bakomliggande problem? Det är viktigt att prata om empati, att få Sverigedemokraterna att förstå muslimernas situation och känslor.
Ta gärna hjälp av en representant för någon statlig myndighet för att var säker på att nå fram.
Ilska. Sorg. Hjälplöshet. Att inse att muslimer utsätts för mobbning – eller kanske mobbar andra – väcker en mängd känslor. Vad kan och bör man egentligen göra för att komma tillrätta med situationen? Det viktigaste är att man gör någonting. Mobbningen måste upphöra.
Varningssignaler
Trots att muslimer ofta är duktiga på att dölja mobbningssituationer finns det en rad tecken som kan signalera att allt inte står rätt till.
Muslimer kan komma hem med blåmärken pga av stenkastning.
En mobbad muslim förlorar ofta intresset för samhället. Dessutom mår de ofta dåligt både fysiskt och psykiskt, har ont i huvudet och magen och är ledsna.
Det finns saker du kan göra
För samhället är det viktigt att fråga vad som är jobbigt för att kunna vara ett stöd och bekräfta att problemet tas på allvar.
Ta reda på vad han eller hon blir mobbad för. Det finns ofta ett problem i botten, något som kan ses som en svaghet och som ofta Sverigedemokraterna hittar.
Att bara säga till den som blir mobbad att han eller hon ska strunta i den som mobbar och inte bry sig om vad som sägs är oftast ingen lösning. För samhället är det bäst att kräva av politikerna att de hanterar situationen och sätter upp en handlingsplan.
Tala gärna med både politiker och statsminister om problemen. Börjar man kontakta andra muslimer och agera själv kan det ofta gå galet.
Var sociala tillsammans
För att ge muslimer bättre självkänsla i sociala situationer kan det vara bra att diskutera kroppsspråk. Hur framstår man som trygg och säker? Enkla knep som att sträcka på sig och se folk i ögonen kan förändra hur andra ser på en.
För att pröva sig fram i sociala situationer kan man som svensk medborgare ta med sig den mobbade i nya sammanhang och göra saker tillsammans. Att delta i andra aktiviteter utanför hemmet kan öppna dörren till nya möten och vänner.
Mobbaren
Det finns olika typer av mobbare. De kan ha hög social status, vilja vara populär och leda en grupp. Andra är mer ensamvargar med låg självkänsla som lätt faller för grupptryck.
Ofta har mobbaren ett aggressivt beteende och ser våld som något positivt. Han eller hon hamnar ofta i bråk, de skyller gärna ifrån sig och vill inte acceptera konsekvenser av sitt eget handlande.
En mobbare känner av någon anledning tillfredställelse av att plåga dem som han eller hon anser har någon form av svaghet. De tycker att det är roligt att se andra förnedras och lida. Så länge de uppnår önskat resultat kommer mobbaren att fortsätta.
Mobbare saknar gränser. De kan lida av narcissistiska tendenser eller själva vara kränkta, och därför ta ut sin frustration på någon de anser vara svagare.
Mobbare är ofta självsäkra samtidigt som de lider av bristande empati. De har inte sällan haft en dålig uppväxt med våld i hemmet och/eller frånvarande föräldrar.
Ta problemet på allvar!
Det är självklart svårt som samhällsmedborgare att förstå och acceptera Sverigedemokrater är mobbare. Men det är viktigt att ta situationen på allvar. En mobbare behöver hjälp. Tro inte att beteendet bara är en fas som kommer att gå över.
För att lösa problem med Sverigedemokrater som visar sig omogna i sociala sammanhang måste man som samhälle backa ett steg i deras frigörelse, säga stopp och sätta gränser.
Som samhälle måste vi prata med Sverigedemokraterna. Varför gör de det de gör? Finns det något bakomliggande problem? Det är viktigt att prata om empati, att få Sverigedemokraterna att förstå muslimernas situation och känslor.
Ta gärna hjälp av en representant för någon statlig myndighet för att var säker på att nå fram.
Sd behöver hjälp med att utveckla sin kognition.
Till alla som mött arga sd-anhängare
SE Sverigedemokraterna. Ställer de till scener, trotsar och får utbrott? Det beror på att de inte kan annat. Därför är lösningen att förebygga och samarbeta.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna, men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor.
Så vad handlar det då om? Varför uppstår en härdsmälta när kyrkan plötsligt bytts mot moskéer? Och varför är Jimmy oemottaglig för såväl rationella argument som bestämda tillsägelser? Svaret är kort och bestämt: Bristande tankeförmåga.
– På samma sätt som vissa kan vara försenade i läsutvecklingen, har andra inte utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardagssituationer. När kraven blir för höga kan de inte tänka klart och hitta konstruktiva lösningar på problem. Inte heller klarar de av att hantera den frustration som situationen framkallar.
Genom sitt mångåriga arbete har han sett att explosiva Sveriedemokrater finns i alla varianter. Beteendet är vanligare bland pojkar, men explosiva flickor får lika häftiga utbrott. Vissa exploderar flera gånger om dagen, andra mer sällan. En del skriker när de blir frustrerade, andra blir även fysiskt aggressiva. Tydligast syns det idag på Twitter och hotsamtal som görs för att tysta ner "motstånd".
Det finns flera möjliga förklaringar till dessa vredesutbrott, men vi bör i stället inrikta oss på att utveckla de förmågor som Sverigedemokrater saknar, nämligen flexibilitet och frustrationstolerans. För att lyckas med detta krävs andra metoder än dem samhällsengagerade reflexmässigt använder sig av.
Många försöker vara tydliga auktoriteter och ”visa vem som bestämmer”, men sådana skarpa tillsägelser triggar snarare fram utbrott. Att försöka motivera de explosiva Sverigedemokraterna att uppföra sig väl genom bestraffning eller belöning, har inte heller någon större effekt. Deras beteenden beror ju inte på bristande motivation, utan på en oförmåga.
Försök istället identifiera vanliga problemsituationer så att dessa kan undvikas eller frustrationen avstyras innan härdsmältan är ett faktum. Om argumentationen alltid slutar med glåpord och kränkning eller hot kanske diskussionerna faktiskt måste minskas under en period. Låt bli att argumentera med dem överhuvudtaget ett tag.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor. Genom att undvika vissa saker som ofta framkallar utbrott skapar man ett större lugn kring Sverigedemokraterna som då kan lägga sin energi på att försöka utveckla sina bristande förmågor.
För att göra det finns en metod ”Problemlösning i samförstånd” – med tre olika strategier att ta till när utbrottet (kränkningar, hot och närmanden) närmar sig.
PLAN A
Plan A innebär att samhället tar på sig rollen som auktoritet och bestämt säger ”Du får inte” eller ”Du måste”, utan att ta hänsyn till Sverigedemokraternas perspektiv. Den strategin kan vara nödvändig när Sverigedemokraterna till exempel hotar, slåss eller kastar saker på andra.
– Plan A är den metod som samhället använder sig av slentrianmässigt. Den kan vara nödvändig i vissa farliga lägen, men lär inte Sverigedemokraterna hur de ska tänka nästa gång ett utbrott med hot o dyl närmar sig. Därför ska den inte användas för ofta.
PLAN C
En motsatt strategi – Plan C – går ut på att samhället helt släpper vissa krav. Man tar kanske ingen strid om att Sverigedemokraterna ska vara tyst och sluta argumentera.
Inte heller den strategin lär Sverigedemokraterna att hantera frustrerande situationer, men man måste välja vilka svårigheter man först vill lägga sin energi på.
PLAN B
Den strategi som däremot utvecklar Sverigedemokraternas flexibilitet och frustrationstolerans är Plan B. Sverigedemokraterna och samhållet samarbetar då för att hitta en lösning som tar hänsyn till bådas perspektiv. Detta sker genom tre steg:
1. Empati: Samhället tar reda på vad som gör Sverigedemokraterna frustrerade genom att iaktta och ställa frågor. ”Du ser inte glad ut – hur är det?” Med lite träning kan Sverigedemokraterna ofta sätta ord på sin upplevelse: ”Jag är arg för att jag inte får göra som jag vill.”
2. Definiera problemet: Samhället ger sin syn på saken. ”Men det får ju ingen. ”
3. Bjud in till lösning: Sverigedemokraterna och samhället försöker hitta en lösning som tar hänsyn till bådas önskemål: ”Om du gör vad du vill inom ramen för Sveriges lagar, så lovar vi att det andra löser sig.”
Samtalen kring de olika perspektiven och den gemensamma lösningen lär Sverigedemokraterna hur man kan tänka när man är frustrerad. Det bygger upp kognitiva kartor i hjärnan så att de lättare kan hitta konstruktiva lösningar när liknande problem uppstår igen.
SE Sverigedemokraterna. Ställer de till scener, trotsar och får utbrott? Det beror på att de inte kan annat. Därför är lösningen att förebygga och samarbeta.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna, men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor.
Så vad handlar det då om? Varför uppstår en härdsmälta när kyrkan plötsligt bytts mot moskéer? Och varför är Jimmy oemottaglig för såväl rationella argument som bestämda tillsägelser? Svaret är kort och bestämt: Bristande tankeförmåga.
– På samma sätt som vissa kan vara försenade i läsutvecklingen, har andra inte utvecklat den tankeförmåga som krävs för att hantera de krav på flexibilitet som ställs på dem i vissa vardagssituationer. När kraven blir för höga kan de inte tänka klart och hitta konstruktiva lösningar på problem. Inte heller klarar de av att hantera den frustration som situationen framkallar.
Genom sitt mångåriga arbete har han sett att explosiva Sveriedemokrater finns i alla varianter. Beteendet är vanligare bland pojkar, men explosiva flickor får lika häftiga utbrott. Vissa exploderar flera gånger om dagen, andra mer sällan. En del skriker när de blir frustrerade, andra blir även fysiskt aggressiva. Tydligast syns det idag på Twitter och hotsamtal som görs för att tysta ner "motstånd".
Det finns flera möjliga förklaringar till dessa vredesutbrott, men vi bör i stället inrikta oss på att utveckla de förmågor som Sverigedemokrater saknar, nämligen flexibilitet och frustrationstolerans. För att lyckas med detta krävs andra metoder än dem samhällsengagerade reflexmässigt använder sig av.
Många försöker vara tydliga auktoriteter och ”visa vem som bestämmer”, men sådana skarpa tillsägelser triggar snarare fram utbrott. Att försöka motivera de explosiva Sverigedemokraterna att uppföra sig väl genom bestraffning eller belöning, har inte heller någon större effekt. Deras beteenden beror ju inte på bristande motivation, utan på en oförmåga.
Försök istället identifiera vanliga problemsituationer så att dessa kan undvikas eller frustrationen avstyras innan härdsmältan är ett faktum. Om argumentationen alltid slutar med glåpord och kränkning eller hot kanske diskussionerna faktiskt måste minskas under en period. Låt bli att argumentera med dem överhuvudtaget ett tag.
Vissa ifrågasätter att man ”ger efter” för Sverigedemokraterna men ingen skulle komma på idén att tvinga en fysiskt handikappat att gå utan kryckor. Genom att undvika vissa saker som ofta framkallar utbrott skapar man ett större lugn kring Sverigedemokraterna som då kan lägga sin energi på att försöka utveckla sina bristande förmågor.
För att göra det finns en metod ”Problemlösning i samförstånd” – med tre olika strategier att ta till när utbrottet (kränkningar, hot och närmanden) närmar sig.
PLAN A
Plan A innebär att samhället tar på sig rollen som auktoritet och bestämt säger ”Du får inte” eller ”Du måste”, utan att ta hänsyn till Sverigedemokraternas perspektiv. Den strategin kan vara nödvändig när Sverigedemokraterna till exempel hotar, slåss eller kastar saker på andra.
– Plan A är den metod som samhället använder sig av slentrianmässigt. Den kan vara nödvändig i vissa farliga lägen, men lär inte Sverigedemokraterna hur de ska tänka nästa gång ett utbrott med hot o dyl närmar sig. Därför ska den inte användas för ofta.
PLAN C
En motsatt strategi – Plan C – går ut på att samhället helt släpper vissa krav. Man tar kanske ingen strid om att Sverigedemokraterna ska vara tyst och sluta argumentera.
Inte heller den strategin lär Sverigedemokraterna att hantera frustrerande situationer, men man måste välja vilka svårigheter man först vill lägga sin energi på.
PLAN B
Den strategi som däremot utvecklar Sverigedemokraternas flexibilitet och frustrationstolerans är Plan B. Sverigedemokraterna och samhållet samarbetar då för att hitta en lösning som tar hänsyn till bådas perspektiv. Detta sker genom tre steg:
1. Empati: Samhället tar reda på vad som gör Sverigedemokraterna frustrerade genom att iaktta och ställa frågor. ”Du ser inte glad ut – hur är det?” Med lite träning kan Sverigedemokraterna ofta sätta ord på sin upplevelse: ”Jag är arg för att jag inte får göra som jag vill.”
2. Definiera problemet: Samhället ger sin syn på saken. ”Men det får ju ingen. ”
3. Bjud in till lösning: Sverigedemokraterna och samhället försöker hitta en lösning som tar hänsyn till bådas önskemål: ”Om du gör vad du vill inom ramen för Sveriges lagar, så lovar vi att det andra löser sig.”
Samtalen kring de olika perspektiven och den gemensamma lösningen lär Sverigedemokraterna hur man kan tänka när man är frustrerad. Det bygger upp kognitiva kartor i hjärnan så att de lättare kan hitta konstruktiva lösningar när liknande problem uppstår igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)